- Mina magiska krafter

 

 

 

 

 

 

Så hände det igen. Ett nytt vägskäl dök upp bakom knuten, och jag var tvungen att fatta ett stort beslut.  Nu några månader senare sitter vi här i Paris; Melissa, jag och vår underbara  aupair-tjej.  Nytt jobb, ny lägenhet, nytt land, nytt språk, nya människor. Det enda som inte är nytt är mina möbler som kom med flyttlasset och de tolv paketen med svensk välling som jag sände däri.  

Ni som har följt den här bloggen har ju redan läst om min flytt från Los Angeles till Schweiz, om flytten från Geneve till Stockholm och nu var det alltså dags att packa ihop allt och fixa ett nytt hem igen. Puh, så tungt det är med allt som ska fixas, allt om ska lösas till alla berördas belåtenhet och så fruktansvärt dyrt det har blivit i Paris!

Melissa har börjat vänja sig nu och vissa dagar verkar hon stortrivas i Paris. Varje gång hon ser Eiffeltornet pekar hon ivrigt, skrattar och säger ”-Där!!”.

Tornet börjar, till alla turisters förnöjelse, blinka varje hel timme och jag har en klocka som piper en minut innan.  Varje kväll när det piper lyfter jag snabbt upp Melissa, går till köksfönstret där vi kan se Eiffeltornet och säger ”Abrakadabra” medan jag gör en magisk rörelse mot tornet… och se, just då börjar det faktiskt blinka!

Så inte undra på att Melissa känner sig stolt när hon leker med sina nya kompisar i Paris. Det är ju inte vem som helst som har en mamma som kan få självaste Eiffeltornet att blinka på beställning!

- Almedalsveckan 2011

 

 

 

 

 

 

Så är vi nu tillbaka efter några dagar i Visby. Jag och Melissa (min 1-åriga dotter) anlände på måndagseftermiddagen och gick direkt till ett seminarium om skolfrågor, där Melissas andra gudmor Alexandra Pascalidou var moderator. I panelen satt bl.a. Björn Ranelid och Maria Leissner. Det roligaste ögonblicket i debatten var när Alexandra plötsligt upptäckte att vår skolminister Jan Björklund stod i publiken. Hon utbrast spontant ”-Så roligt att du är intresserad av skolfrågor!” och tvingade honom sedan upp på scen.

Senare på kvällen hade Filminstitutet m.fl. bjudit till premiärvisning av filmen ”Kiss Me”. Vi kom av misstag en timme för tidigt, men som tur var hade även flera andra valt att komma tidigare. Jag fick ett kort samtal med skådespelaren Michael Nyqvist om det seminarium där han deltagit om den svenska filmbranschens möjligheter i Hollywood. Jag arbetade, som bekant, med just de frågorna i fem års tid när jag var konsul i Los Angeles (2003-08).  

Men den stora höjdpunkten för min del, blev tisdagens program om Östersjöstaterna som hade satts samman av SIDA. I seminariet om Polen deltog min bror Georg van der Weyden, Kjell Albin Abrahamsson och två andra Polenkännare. Det blev en mycket intressant och rolig diskussion. Därefter invigdes utställningen Poland- through Foreign Eyes av Polens ambassadör.

http://www.polandeyes.com/

Den polska ambassaden hade också bjudit in till mingel runt utställningen. Vi fick då smaka på några polska läckerheter (Läs: korv och ost) och njuta till tonerna av en otroligt duktig polsk-svensk jazz-sångerska. Hon var dock tvungen att sluta sjunga kl 19 när Lars Ohly började tala på Almedalens scen 50 m längre bort…

Ibland är det alltså inte bara positivt att vara nära händelserna centrum.  :-)

-Kyrkogård, Almedalsveckan och Polen.

Efter tre veckor i Skåne och Bryssel har vi nu äntligen kommit hem till Stockholm, där turisterna trängs på soliga Drottninggatan. För oss som bor mitt inne i city finns det inte många grönområden för barn att leka i. För att söka skydd mot den värsta värmen satte vi oss igår i skuggan på kyrkogården vid Klarakyrkan. På en picknick-filt invid gravstenarna avnjöts medhavd cappuccino och kanelbullar med Sofia Eng, rollbesättare för flera TV-serier som t.ex Svenska Hollywoodfruar. Sofia är också Melissas gudmor, så det blev ett trevligt återseende innan hon snart flyger tillbaka hem till Los Angeles.

Idag är det dags att packa om väskorna inför Almedalsveckan i Visby. För er som kommer dit, vill jag tipsa om att UD har ett par intressanta seminarier om Sverigefrämjande och mänskliga rättigheter. Det ska även talas om filmpolitik och hur Sverige står sig i den internationella konkurrensen. Jag som har arbetat med dessa områden i fem år tycker naturligtvis att ämnesvalet är högintressant. Men nu åker jag förstås inte till Visby i tjänsten i år, utan är där helt privat. Det var fruktansvärt svårt (och dyrt!) att få tag i boende, så om ni planerar att komma dit hoppas jag att ni redan lyckats ordna något för natten.

Jag kan tipsa om att min brors, Georg van der Weydens, utställning om Polen kommer att premiärvisas i Sverige under Almedalsveckan. Den öppnar på tisdag eftermiddag i närvaro av Polens ambassadör och Kjell Albin Abrahamsson. Det har tagit min bror sju år att ta alla de vackra bilder som finns med i hans bok ”Poland- through Foreign Eyes”. Nu håller vi tummarna att allt det praktiska med utställningen ska fungera i Almedalen…

- Nobel

Ni kanske har hört att det nu i veckan hölls ett Nobelsymposium i Stockholm? Bl.a. Bill Clinton och Nadine Gordimer, Nobelpristagare i litteratur, stod på gästlistan. Temat var global uthållighet.

Det för tankarna till de Nobelmiddagar som hölls varje år på Getty Center i Los Angeles. Till dessa exklusiva middagar kom också minst ett 10-tal nobelpristagare varje år.  Trist att regeringen år 2008 bestämde sig för att stänga Generalkonsulatet i Los Angeles. Annars hade middagarna fortsatt att sprida reklam för Sverige i västra USA….

- Dagen när bussarna stannade

 

Jag minns en eftermiddag i Los Angeles när motorvägen hade spärrats av eftersom Obama var på besök. Bilköerna ringlade milslånga och flera ifrågasatte varför de inte hade kunnat flyga in presidenten med helikopter istället för att skapa trafikkaos.

Idag var det istället gatorna i Stockholms city som hade spärrats av  med anledning av Putins besök. Redan vid 13.15 spärrades gatorna runt mitt hus av och bussen som jag hade tänkt åka med stod stilla på Fredsgatan i 50 minuter. Jag talade med busschauffören som klagade på att Putin inte höll tiden. Byggarbetarna på Citybanan kom ut och satte sig i solskenet på lunchrasten för att inte missa när kortegen skulle köra förbi.  De fick också vänta länge. På gatorna runt omkring försökte bilister hitta andra vägar med visst kaos och irritation som följd. Återigen hörde jag en åskådare fråga varför man inte använder helikopter istället för eskort till flygplatsen, men när väl kortegens alla bilar körde förbi insåg han förstås att Putin inte reser helt ensam…

Låt oss nu hoppas att resultatet av besöket blev så pass lyckat att det var värt allt besvär och hårt arbete som ligger bakom. Det nya samarbetsavtalet, som media rapporterat om, kan säkert skapa bra affärsmöjligheter för flera svenska företag. Sverige har kommit betydligt längre än Ryssland när det gäller sopsortering, energieffektivisering och förnybar energi.  Därutöver tecknades tre affärsavtal, bl.a. med Ericsson och ett svenskt-ryskt affärsråd bildades. Således mycket fokus på bilaterala handelsfrågor.

Eftersom jag nyligen arbetat med MR-frågor hoppas jag också att Putin tagit till sig av vår statsministers budskap om vikten av att respektera mänskliga rättigheter. För att modernisera en ekonomi krävs det naturligtvis ett fungerande rättsväsende utan korruption och med full respekt för medborgarnas yttrandefrihet. Måhända var det det Putin funderade på när han körde förbi i bilen…?

 

- Glad Påsk!

- Vår i storstan

 

För er svenskar som bor utomlands vill jag här visa hur det såg ut i Kungsträdgården idag. Solen och värmen har äntligen kommit till Stockholm! Nu väntar vi bara på att Kungsträdgårdens vackra körsbärsträd snart ska börja blomma, till fröjd för både stockholmare och turister…

För många i Sverige har nu påsklovet börjat, så jag passar på att önska er alla:

Glad Påsk!

- Alla vägar bär till Rom

 

I hopp om att möta våren åkte jag med min dotter Melissa till Rom förra veckan. Vi hade tur med vädret och kunde njuta av sommartemperaturer runt 20-25 grader och strålande sol. Tyvärr lyckades vi också tajma in en  av de värsta pollensäsonger de haft  i Rom på många år. Den plötsliga värmen hade fått allt att slå ut i blom samtidigt och vart vi än gick möttes vi av nysningar och hösnuviga turister. 

Det egentliga syftet med resan var att hälsa på släktingar, men det blev också lite tid över för sight-seeing. Vi hann gå till Spanska trappan, Pantheon, Petersplatsen, Vatikanen och Piazza del Popolo. Vi gjorde också en liten passeggiatta, d v s söndagspromenad i Roms centro storico. Det jag minns bäst är nog förstås att unga fröken van der Weyden trots trängseln runt fontänen lyckades imitera en annan svensk dam, Anita Ekberg . Visserligen ganska olikt scenen i La Dolce Vita, men det blev åtminstone ett litet tådopp i Fontana di Trevi.

- Let´s Dance

Igår kväll gjorde jag något som jag beskriver som ”An insignificant step for mankind; a giant leap for a woman”. Jag anlitade barnvakt för första gången. Eftersom jag är ensamstående förälder innebär det att det var första gången som jag var ifrån min lilla dotter sedan hon föddes i våras. Det var en surrealistisk känsla att för första gången lämna min lägenhet  utan henne. Ungefär som att checka in på en flight till Australien utan att ta med något bagage. Det gick naturligtvis alldeles utmärkt med barnvakterna. Min dotter höll dem vakna till midnatt.

Jag var istället i TV-studion för att heja när min väninna Alexandra Pascalidou tävlade i Let´s Dance. Själv tyckte jag att hon förtjänade betydligt bättre poäng än enbart 2:or, men jag är ju å andra sidan inte helt opartisk i frågan. Vi får hoppas att det går bättre för Alexandra och hennes danspartner Ludwig Jerkander nästa fredag så att de inte blir det första paret att lämna tävlingen. De kan behöva lite stöd och uppmuntran den här veckan.

Lycka till,  Alexandra!

- Gott Nytt År!

Nu är det nytt år och jag inser att mitt nyårslöfte borde ha varit att uppdatera bloggen lite oftare…

Gott Nytt År, alla!   Hoppas att ni har haft en en avkopplande ledighet och en bra början på 2011.

- Adventstider

När man har bott länge utomlands kan det kännas nostalgiskt att få uppleva adventstider i Sverige. Bara här har jag kunnat ta fram en adventsljusstake utan att behöva förklara varför jag inte tänder alla ljusen samtidigt, bara här kan jag se adventskalender på TV. Inte för att jag egentligen tittar på den… men något speciellt och mysigt är det ändå över att få vara i Sverige i jultider.

Förra söndagen bjöd jag in ett 40-tal av mina vänner till glögg-drop in. Därmed behövde de inte passa någon tid eller riskera komma alla samtidigt. Bifogar några bilder från mitt  kök där glöggen och risgrynsgröten puttrade en hel eftermiddag…

- Årets Mamas and Papas

Ikväll var Melissa och jag på Årets Mama-gala på Berns i Stockholm. Det var en överväldigande stor andel kvinnor i publiken.

Annika Lantz var presentatör i prisutdelningen, där flera kvinnor utsågs till Årets Mama i respektive kategori. Exempelvis blev vår EU-minister Birgitta Ohlsson Årets karriär-Mama, Katrin Zytomierska blev Årets provokatör-Mama, Zinat Pirzadeh Årets komiker-Mama och Marcus Birro tog hem kategorin Årets Papa.  Därefter var det dags för modevisning. Naturligtvis tog jag ett par bilder av min väninna Alexandra Pascalidou som visade vackra kläder tillsammans med sin dotter Melina.

Jag pratade en stund med vår EU-minister Birgitta Ohlsson och hennes man Mark Klamberg, vars dotter Stella är 4 månader. Trots att Melissa är ett par månader äldre var de båda flickorna ungefär lika stora. Det var intressant att höra hur de har löst föräldraledigheten och lyckats tillse att båda kunnat göra karriär med ett spädbarn hemma. Om det hade varit möjligt i Stockholms city att lämna barn till förskola innan de uppnått 1 års ålder hade jag också gärna gått tillbaka till arbetet innan ett helt år gått och sparat viss del av min föräldraledighet tills Melissa blivit större.  Nu fungerar det ju tyvärr inte för ensamstående såvida man inte har råd med privat barnflicka. Jag måste därför erkänna att jag avundas dem lite för att de kan dela tiden sinsemellan. Då blir det mer en känsla av ett val man gör, istället för att uppleva det som påtvingat p.g.a bristen på flexibel barnomsorg. 

Det blev en intressant diskussion, men det riktigt stora samtalsämnet för kvällen var naturligtvis beskedet att Mona Sahlin avgår som partiledare…

- Vernissage av Meja

Sångerskan Meja har jag bloggat om tidigare i samband med att plattan Urban Gypsy släpptes, och den musikafton vi genomförde hemma hos mig i Los Angeles för ett par år sedan. Numera är Meja bosatt i Torekov i Skåne. Nu i helgen tog hon äntligen upp sina tavlor till Stockholmstrakten för en utställning på Siggesta gård på Värmdö.  På vernissagen/invigningen igår fick hon och Mejas pojkvän Johan också möjlighet att träffa Melissa. Därav dessa fina bilder.

Jag kan verkligen rekommendera en utflykt till Siggesta för att ta en titt på mästerverken. Utställningen pågår till den 29 oktober. För mer information, se www.siggestagard.se

- Alla dessa fikastunder

 

När man är föräldraledig blir det onekligen många ”fikor” (om det nu heter så i plural). Börjar förstå varför uttrycket ”latte-mammor” har myntats i Stockholm, där det ofta står fler barnvagnar parkerade utanför caféerna än bilar.

Häromdagen fikade jag med min väninna Lisa Werlinder. Hon har i många år arbetat som skådespelare och satsar nu även på en karriär som sångerska. Lisa gav min dotter en grön elefant, som Melissa  sedan dess vägrat släppa taget om. Vi fick också sällskap av Leif Pagrotsky (s).  Ni minns säkert att Leif tidigare var Kulturminister och samtalet kom snabbt in på skådespelarnas arbetssituation och låga löner när de arbetar för icke-privata teatrar.

..och Leif har förresten nu blivit återvald till riksdagen för en ny mandatperiod. Grattis, Leif!

- Protest på torget- igen!

Just nu är det trångt här på Sergels Torg. Många har t.o.m klättrat upp på taken av valstugorna för att få plats. Det påminner lite om när ”Ship-to Gaza”-protesterna genomfördes tidigare i år och som jag bloggade om tidigare.

Polisen uppskattar att ca 20 000 människor samlats ikväll för att markera sitt avståndstagande mot att det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna fått plats i riksdagen efter att i går fått 5,7 % av rösterna. Arrangörerna ikväll vill förstås hellre hitta en positiv vinkel och kallar det därför för en manifestation för kärlek och för mångfald. Imponerande att så många kunde informeras om det här via facebook och sms inom loppet av bara några timmar.

Passar också på att visa er hur det såg ut igår när jag var på riksdagen för att lägga min röst… och, nej, jag är visserligen skåning, men jag röstade definitivt INTE på Sverigedemokraterna!

- Slutspurt i ösregn

På vissa håll i Stockholms city råder det nästan festivalstämning den här helgen. Dunkande musik från olika scener där representanter från de politiska partierna försöker värva röster i sista minuten inför morgondagens val. Valstugorna står färggranna runt Sergels torg och polisen bevakar att allt går lugnt tillväga.

Igår stod Veronica Palm (s) utanför Åhlens City och talade om solidaritet och jämlikhet. Därefter tog Gudrun Schyman (Fi) över scenen för att berätta om de stora löneskillnaderna mellan män och kvinnor som fortfarande existerar i Sverige. Hon gjorde det utan att bränna några pengar den här gången.  En shoppinghalvtimme senare började högtalarna spela den trendiga låten ”Håll ihop” som är Vänsterpartiets devis, och mycket riktigt kom då Lars Ohly (v) för att tala om vikten av att ha en rättvis fördelningspolitik.

Nu i skrivande stund berättar statsminister Fredrik Reinfeldt (m) varför man bör rösta på Alliansen imorgon. Tyvärr öser regnet i Stockholm just nu, så jag vill inte ta upp min fina kamera för att ta en bild, men det gör inget;  ni vet ju redan hur han ser ut….

- Val i centrum

Som ni minns, flyttade jag till en ny lägenhet i januari och bor numera mitt inne i Stockholms centrum runt hörnet från Drottninggatan och Sergels Torg.  Min närmaste livsmedelsbutik är nere i T-centralen och för några månader sedan kunde jag knappt ta mig dit p.g.a. de enorma köerna utanför Kulturhuset när det var dags för uttagningar (auditions) till TV-programmet Idol. Tusentals människor fyllde Sergels Torg i hopp om att bli nästa stora stjärna.

Nu är det istället valarbetare och valstugor som fyller torget. Man lyckas knappt gå för att köpa en liter mjölk utan att komma tillbaka med lappar från alla möjliga partier. I går var det dessutom polisbevakning runt Sverigedemokraternas valstuga, så visst känner man att man bor mitt i centrum. Idag öppnade jag mitt röstkort för att kolla vilken vallokal jag tilldelats. Efter alla år utomlands med poströstning och röstning på ambassader känns det högtidligt att denna gång få gå till en ”riktig” vallokal nästa söndag.

Jo då, det syftet kommer verkligen att uppfyllas. Jag fick nämligen… Riksdagshuset! 

Glöm inte att rösta nästa söndag!

- Min feta grekiska sommarlunch

Så är vi nu tillbaka från Småland och Skåne.

Idag åt jag och Melissa en härlig lunch på Lydmar med Melissas gudmor Alexandra Pascalidou, hennes dotter Melina och ett par av hennes kusiner. Tanken var inledningsvis att jag skulle bjuda Alexandra på lunch på tu man hand  för att försenat fira hennes 40-årsdag. Jag ringde därför och bokade bord, men i slutändan hade så många grekiska släktingar sällat sig till oss att Alexandra bestämde sig för att ta notan själv och skjuta upp min utlovade lunch till en annan gång. ..så med andra ord blev istället jag bjuden på lunch med ett helt underbart gäng tjejer. Jag fick dessutom öva lite grekiska..  Visste ni att Melissa betyder honungsbi?

Missa inte Alexandra imorgon bitti när hon leder TV4s Nyhetsmorgon.

Tack, Alexandra, för lunchen!

- En resa med besvär

Det är semestertider i Sverige och även för de föräldralediga kan det vara skönt att unna sig ett par veckors miljöombyte. Åkte därför ner till Småland och Skåne med min dotter. Det var första gången hon var utanför Stockholm och det krävdes en hel del förberedelse för att få med sig allt som krävs när man reser med ett spädbarn. Med hjälp av en tjock ihopvikt frottéhandduk förvandlades förarplatsen till ett skötbord. Vällingflaskor förbereddes för att kunna värmas på bensinstationer, o.s.v..  Jag trodde att jag hade allt redo den dagen när vi skulle ge oss av. Det var egentligen bara en liten detalj jag hade missat:

Bilen startade inte.

- Kunglig bröllopsyra

Det var en helt fantastisk stämning här i mina kvarter under helgen när kronprinsessan Victoria äktade Daniel Westling. Turister från världens alla hörn trängdes på Drottninggatan, som jag bor invid.

Tyvärr var det svårt att se brudparet under kortegen. Inte bara eftersom vagnen gick så fort (för hästarnas skull) utan även p.g.a. att vagnen var så låg att man svårligen kunde se den bakom poliserna och folkmassorna som kantade vägen. Så inför nästa kungliga bröllop då kortege ska användas kan vi tipsa om att välja en högre vagn, eller be poliserna sätta sig ner…

- LOVE is in the air!

Ingen kan väl ha missat att kronprinsessans bröllop står för dörren?

På lördag är det dags och de kungliga festligheterna har redan börjat här i Stockholm. De senaste tio dagarna har vi alla kunnat njuta av LOVE2010-festivalen, som avslutas på lördag kväll med att förvandla Gustav Adolfs Torg  till ett stort dansgolv med topp-DJs. Dessförinnan kan vi under lördagskvällen höra bl.a. Thomas di Leva, Petter, Play, Jasmine Kara och Ola i Kungsträdgården.

 Även på fredag är vi många som tittar förbi Kungsan för att lyssna till Anna Bergendahl och Naïve New Beaters, ett band från Frankrike, innan Strömparterren förvandlas till ett stort utediskotek.

Härligt att bo mitt inne i city när man har roliga aktiviteter som sker runt hörnet!

- To be or not to be..

 

Jag såg nyligen Hamlet på Stockholms Stadsteater, regisserad av Katrine Wiedemann. Det var min duktiga väninna Lisa Werlinder som hade tipsat mig om föreställningen. Lisa spelar rollen som Ofelia, medan Gustaf Skarsgård innehar huvudrollen. Andra kända ansikten i uppsättningen är Sven Wollter och många fler.

De spelar nu sin allra sista vecka, så om du har missat denna moderna version av klassikern, bör du genast köpa din biljett innan de packar ihop på söndag kväll. I skrivande stund finns det fortfarande platser kvar till samtliga föreställningar den här veckan. Hamlet går kl 19 varje kväll, t.o.m på lördag för dem som då tröttnat på den bröllopsyra som väntas råda inne i Stockholms City.

Fantastisk föreställning- Bravo, Lisa och Gustaf! 

PS. Bli nu inte förvirrade: Det är naturligtvis inte Gustaf som står bredvid Lisa på den sista bilden, utan Johan Petré. Vi tog bilden i ett helt annat sammanhang…

- Live from Sergels Torg

Eftersom jag bor precis vid Sergels Torg i Stockholm, kan jag genom mobiltelefonen dela med mig av hur det ser ut på torget just nu. Minst 7000 personer har samlats här för att protestera mot Israels äntrande av Ship-to-Gaza-konvojen imorse, då flera miste livet. EU, bl.a via Lady Ashton,  har redan gjort ett starkt uttalande för att fördöma agerandet eftersom Israel tydligt brutit mot folkrätten då fartygen, enligt uppgift, var ute på internationellt vatten. Lars Ohly (v) och Carin Jämtin (s) hör till några av dem som har talat här på torget under kvällen.

Jag har hört några i vimlet som har hävdat att UD genast bör plocka hem sina diplomater från Israel. I diplomatvärlden förekommer det visserligen att man kallar hem sin ambassadör eller någon annan senior diplomat för att starkt markera ett avståndstagande då en kritisk situation har uppstått. Det är en mycket kraftig bilateral markering. Men observera att övriga diplomater då vanligtvis stannar kvar.  Andremannen får agera chargé d’affaires, om ambassadören lämnat landet.

Så som läget är just nu behövs de svenska diplomaterna i Israel mer än någonsin, inte minst för att kunna bistå de svenskar som förts bort och kunna framföra vad den svenska regeringen tycker.  Gissar att mina kollegor i Tel Aviv har fullt upp ikväll och arbetar dygnet runt…

Bon Courage från oss i Stockholm!

- I händelsernas centrum…igen!

Ni som följer den här bloggen kanske minns den där söndagen förra året när jag städade hemma i Genève och bestämde mig för att snabbt springa ner till Starbucks för att köpa en kaffe? …varpå jag senare den kvällen sågs i schweizisk TV intervjuad i mina hemska städkläder. Anledningen var att de vilda antiglobaliseringsdemonstranterna hade valt att attackera och vandalisera just den Starbucksaffären vid just det tillfället och jag hörde till dem som fick ta skydd.

I torsdags hamnade jag återigen helt oväntat mitt i händelsernas centrum trots att jag hade bestämt mig för att stanna inne och städa. Märkte då att Melissas blöjor höll på att ta slut och tänkte snabbt kila upp till apoteket för att köpa ett nytt paket. När jag kom utanför ytterdörren var emellertid min gata avspärrad av ett halvt dussin poliser.

En timme tidigare hade aktionshuset Bukowskis rånats på ett 300-tal smycken till ett värde av 12 miljoner kronor. Rånarna hade flytt platsen i en bil, som de sedan lämnat utanför… just det;  Min dörr! Polisen  undersökte bilen under eftermiddagen och visst trafikkaos uppstod p.g.a. avspärrningarna. När jag kom tillbaka från apoteket hade även journalister och fotografer kommit dit. Så om ni såg en bild i tidningen av bilen med en kvinna bärandes ett stort paket blöjor i förgrunden, då vet ni att det är jag…

Tänk att det ska vara så svårt att bli uppmärksammad i media för de viktiga och svåra saker man försöker åstadkomma, medan det tydligen är hur enkelt som helst att hamna i tidningen eller i TV när man inte gjort något alls av värde…

- Sverige granskades i FN

Det blev förvånansvärt lite uppmärksamhet i svensk media när MR-situationen i Sverige  granskades av FN för någon vecka sedan. Det var inom den s.k. UPR-mekanismen (Universal Periodic Review), som jag skrivit om tidigare i bloggen. Den som var utsedd att leda den svenska delegationen var kabinettsekreteraren Frank Belfrage. Hade jag inte varit mammaledig för tillfället skulle jag gärna ha åkt ner till  Genève för att vara med under granskningen. Det var ju UPR-granskningarna jag arbetade med hela förra året.  

Så, hur gick det?  Tja, jag såg bara en liten notis i DN förra veckan, där de berättade att Sverige blivit kritiserat för bristande jämställdhet och att vi inte ger tillräckligt skydd åt minoriteter. 

Jag tittade nu igenom arbetsgruppens slutrapport och såg att Sverige fått totalt 149 rekommendationer av de andra FN-länderna, varav vi gett stöd åt 88 och avvisat 12. De återstående 49 rekommendationerna ska regeringen ge svar på senare i sommar.

Om du är intresserad av att läsa hela listan, finns rapporten här:

http://lib.ohchr.org/HRBodies/UPR/Documents/Session8/SE/A_HRC_WG.6_8_L.10_Sweden.pdf

- The New Kid on the Block

Det har varit lite svårt att hinna med att blogga på sistone, eftersom jag har en liten nyfödd dotter hemma som kräver all uppmärksamhet. Det har blivit många promenader i det vackra sommarvädret i Stockholm.

Som ni säkert vet har man tre månader på sig att anmäla vilket namn man vill ge sitt nyfödda barn och många hinner ångra sig flera gånger om inom de tre månaderna. Men än så länge håller hennes arbetsnamn: Melissa Coco Jasmine van der Weyden.

Välkommen, Melissa!

  

- Myntkabinettet

Förra veckan fick en liten skara, på Claes-Johan Larssons initativ, en privat visning och guidning av de aktuella utställningarna på Myntkabinettet, som ligger på slottsbacken i Stockholm. Det var den förre chefen Lars O Lagerqvist som visade oss runt och berättade de mest fantastiska historier om myntens bakgrund och historiska sammanhang.

Jag blev imponerad över att Claes-Johan lyckats samla en så kulturellt intresserant skara människor som alla själva arbetar med olika projekt som bidrar till kulturell mångfald i olika former. På den efterföljande middagen fick jag möjlighet att tala med Hanns Rodell från Berwaldhallen, Benny Marcel från Kulturrådet, Elisabeth Tarras-Wahlberg som nu arbetar på TV4 m.a.a. det kungliga bröllopet , Marguerite d’Otrante och flera andra.  

Vi uppskattade alla Claes-Johans initiativ och hade en underbar kväll - Tack, CJ!

- Invictus

Vissa av er vet redan att jag för närvarande är mammaledig, men ibland lyckas jag ändå smita iväg på vuxenaktiviteter. Förra veckan bjöd min vän Johan Petré (som är festfixare) på en biokväll i samarbete med Sydafrikas ambassad i Stockholm. Det var den svenska premiären av Invictus, en film om Nelson Mandela, med Morgan Freeman och Matt Damon i huvudrollerna. Den är regisserad av Clint Eastwood. Verkligen en färgstark och gripande film. Kanske en aning för okritisk och tillrättalagd, man fick t.ex inte ens se Winnie Mandela… men utan tvekan var filmen mycket sevärd. Den kan jag varmt rekommendera nu när den har börjat visas på biograferna i Sverige.

Tack, Johan, för en trevlig biokväll och stämningsfull sydafrikansk efterfest på Undici!

- Svenskt hockeyguld i Stockholm

Imorse var många sportintresserade svenskar besvikna över den svenska ishockeyförlusten i OS.

Vi fick dock viss revansch i eftermiddags. Den kanadensiska ambassaden i Stockholm hade i sann OS-anda via ambassaderna och UD bjudit in svenska, ryska och amerikanska diplomater till en liten íshockeyturnering i en förhyrd ishall på Lidingö. 

Det stod många supportrar på läktaren från de övriga tre länderna. Från svensk sida var det i stort sett bara tre av mina kollegor och jag själv som närvarade. Vi gjorde vårt bästa i att vara svensk hejarklack, även om jag måste erkänna att vi bara kunde komma på tre hejarramsor. 

Det svenska laget spelade emellertid strålande! Vi vann över USA med 4-0. Även mot Ryssland vann vi med god marginal, medan det blev oavgjort i den sista matchen mot Kanada. Därmed vann Sverige guld i diplomatturneringen och den fina pokalen kommer under året att stå på UD:s Amerikaenhet som ett minne av den imponerande prestationen. Grattis, laget- bra jobbat! ..och ett stort tack till våra kanadensiska kollegor för ett roligt initiativ.

- Utrikesdeklaration och dataspelsindustrin

Jag är nu tillbaka på UD i Stockholm i avvaktan på besked om var jag ska placeras nästa gång.  Eftersom jag ska vara tjänstledig några månader i sommar, har personalavdelningen satt mig på en tillfällig tjänst. Mitt nya arbetsrum ligger av en slump på Drottninggatan, bara sju meter (!) från min bostad. Inte ens när jag bott på s.k.  ”compound”  i utlandet har jag haft så nära till jobbet. Trots snöproblemen i Stockholm den här veckan har jag alltså inte haft några problem att ta mig till jobbet…

Förra veckan presenterade utrikesminister Carl Bildt den årliga utrikesdeklarationen i riksdagen, följt av debatt med övriga partier. Själva deklarationen innehöll inga större nyheter jämfört med tidigare år. (Läs den gärna på www.ud.se) Senare samma eftermiddag presenterades deklarationen i kortform för oss som arbetar på UD. Våra tre statsråd Carl Bildt, Ewa Björling, Gunilla Carlsson närvarade och svarade på frågor från personalen.

För egen del reagerade jag på att utrikesministern då nämnde dataspelsindustrin som ett av de mest framgångsrika svenska nyheterna inom Sverigefrämjandet. Som flera av er vet, arbetade jag med att främja bl.a. den svenska dataspelsindustrin under de fem år då jag var placerad i Los Angeles 2003-2008. Vi lade ner mycket arbete på att hjälpa svenska företag inom branschen och jag skrev varje år rapporter från E3- och GDC-mässorna (dvs världens största dataspelsmässor).   

Eftersom den nuvarande regeringen valt att stänga just Generalkonsulatet i Los Angeles (GK LA), den enda av UD:s myndigheter som arbetat aktivt med att främja bl.a. den branschen, har många tolkat det som en signal om nedprioritering. Det var därför förvånande, men positivt, att våra ministrar pekar ut en av de branscher som just GK LA hade fokus på, när de nämner nya svenska områden som förtjänar att främjas och marknadsföras utomlands. Förhoppningsvis inser de därmed att det faktiskt gav resultat att GK, ISA och Exportrådet i flera år satsade på att ge svenska företag draghjälp  i den hårda konkurrensen på USA:s västkust.

- En nästan genomförd hemflytt

Den stora flytten från Schweiz till Stockholm är – nästan – genomförd. Både flyttlasset och jag själv har kommit fram. Allt är uppackat, nya gardiner inköpta och upphängda. Nu är det bara två saker kvar att ordna innan jag känner mig helt ”hemflyttad”:  dels att styra om posten som fortfarande av misstag sänds till Genève av alla svenska myndigheter (p.g.a  Skatteverkets problem att stänga ner min tidigare kuriradress), dels lyckades jag inte få med mig bilen hela vägen hem. Jag körde in i Sverige på en söndag och då är tullkontoren vid de svenska gränsstationerna inte öppna. Lämnade därför bilen i Skåne tills tullen öppnat och registreringsbesiktningen kunde göras av min mor, medan jag själv tog tåget till Stockholm för att öppna dörren för flyttkillarna på måndagsmorgonen.

De nya svenska  rutinerna för bilinförsel är krångligare än någonsin förr. Man får motstridiga besked av Tullverket, Transportstyrelsen, Bilbesiktningen, flyttfirman och försäkringsbolagen. Alla brev, bilskyltar, blanketter m.m. sänder de dessutom till Genève, trots mina dagliga telefonsamtal för att be dem sända dem till den adress där jag nu är skriven och befinner mig.  De administrativa aspekterna av hemflytten har varit ett heltidsarbete sedan mitten av december och tog hela min julledighet och januarisemester i anspråk.

En av mina bröder har nu lovat att köra upp bilen till Stockholm i helgen. Har därför kämpat för att hyra en garageplats i Stockholm city. För oss som är uppvuxna på landet känns det lite bisarrt att behöva betala 3000kr/mån för en garageplats som ligger så långt ifrån bostaden att jag måste åka buss med ett bussbyte för att överhuvudtaget kunna ta mig till bilen! Ja, om jag nu  skulle få för mig att använda den, vill säga. I dagsläget blir det inte aktuellt att resa till garaget, eftersom den keycard p-husföretaget skickat ut, också är på villovägar någonstans i Genève. Dit har också Skatteverkets blanketter sänts, som måste skrivas på för att posten ska sluta omdirigeras till Schweiz.

Av alla länder jag flyttat till de senaste 20 åren (Belgien, UK, Tyskland, Frankrike, Brasilien, USA, Schweiz) är tyvärr Sverige det mest energikrävande och inflexibla när det gäller byråkratiska handgrepp. Reglerna tycks inte vara utformade för att göra det enkelt eller möjligt att genomföra… Jag förstår nu varför utländska företagare klagar på att det är för krångligt att etablera sig i Sverige. Någon borde ta tag i frågan om byråkratiförenkling.

- I transit

Sa ar nu det svenska ordforandeskapet slut. Det har, som sagt, varit 6 tuffa manader med mycket overtid och ingen sommarsemester for min del. Dessutom var jag tvungen att ta itu med alla flyttbestyr och exportpapper i mellandagarna for att flytten fran Schweiz ska kunna goras planenligt om nagon vecka.

Unnade mig darfor att direkt efter nyar resa till Hammamet, Tunisien, dar jag nu suttit pa ett kallt och dragit hotellrum i fyra dagar i syfte att koppla av och vila upp mig. Imorgon ar det dags att resa tillbaka till Geneve igen for att fortsatta packandet och alla myndighetskontakter i Schweiz infor flytten.

Puh, det ar verkligen mycket byrakrati och regler att ta reda pa nar bil och ett helt hem ska exporteras fran ett icke-EU-land tillbaka in i EU. Tyvarr verkar det annu inte ha underlattat att Schweiz nyligen gatt med i Schengen. Tvartom gor det att man ofta far fel eller motsagande information fran de myndigheter man talar med. Dessutom blir de forbryllade over att mitt flyttgods och bil importades till Schweiz fran USA for ett ar sedan, for da stammer inte blanketterna och de medhavda flyttsaksintygen langre. 

Men…  nu ska jag forsoka glomma bort flyttstressen i nagra timmar till…

Sander er istallet en halsning fran detta vattenpipluktande internetcafe i Tunisien!

- Alla dessa avsked

 

 

Strax fore jul anordnade vi ett par evenemang for att saga tack till de forstarkare, som arbetat i Geneve under det svenska ordforandeskapet. Bifogar nagra bilder; dels fran den storre avskedsmottagningen for andra landers representanter, dels fran var interna avskedsmiddag hemma hos ambassador Hans Dahlgren.

For att ta farval av kollegorna hade vi forberett en liten sketch under middagen dar de andra forstarkarna latsades halla ett sista samradsmote och lade i sina inlägg  in minnen fran de 6 manader som varit. Darefter holl jag ett sammanfattande tacktal  å alla forstarkares vagnar.

Manga av dessa personer som arbetat intensivt i teamwork under det gangna halvaret flyttar nu tillbaka till sin tidigare vistelseorter utan att ha hunnit soka nytt arbete. Jag haller tummarna for var och en att de snart ska hitta ett meningsfullt och roligt arbete som de trivs med.

Lycka till och hall kontakten!

- Lucia och min sista UPR

Vi tjuvstartade luciafirandet i Genève.  Redan i fredags kväll samlade vi alla svenskar som arbetar på FN och i andra internationella organisationer till en luciamottagning med inhyrt luciatåg.  Tyvärr har jag inte lyckats ladda ner de fina bilder jag tog med telefonen, så ni får istället försöka föreställa er så stämningsfullt det blev.

På jobbet har det varit  intensivt in i det sista. Ni som följer den här bloggen vet vid det här laget vad ”UPR” står för; Universal periodic review är den universella granskningsmekanismen inom  MR-rådet, där alla FN:s medlemsstater granskas i hur MR-situationen ser ut i landet och vilka åtgärder regeringen tar för att tillse respekt för MR. I varje UPR-runda granskas 16 länder och i maj kommer det att vara Sveriges tur. Det har ni säkert läst om i svenska tidningar.

I fredags avslutades så den sjätte rundan, vari följande länder granskades: Eritrea, Cypern, Dominikanska republiken, Dominica, Bhutan, Brunei Darussalam, Kambodja, DRC (Kongo), DPRK (Nordkorea), Etiopien, Costa Rica, Norge, Albanien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea och Portugal.

Jag har alltså suttit i den svenska stolen kl 9-18 varje dag i två veckors tid och lyssnat på dessa granskningar och gjort anföranden där vi framfört vad den svenska regeringen tycker om MR-situationen i respektive land. (Om ni vill se och höra hur man talar i FN kan ni titta på webbcasten, via MR-kontorets webbsida: www.ohchr.org)

 Eftersom det är så långa sessioner kan det ibland vara tröttsamt, men det är samtidigt väldigt lärorikt att få lyssna till de presentationer ministrar och andra regeringsföreträdare håller. De svarar även på frågor från oss delegater, så man lär sig onekligen mycket om kulturen och samhällsformen i varje land.  Det var nu sista gången som jag ansvarade för en UPR-runda.

Hittills har FN:s MR-råd granskat 96 länder. För svensk del har jag ensam ansvarat för 40 av dem och det är nu dags att lämna över stafettpinnen till andra kollegor. Det var bara med anledning av det svenska ordförandeskapet i EU som jag ryckte in i Genève, och om ett par veckor är vi inte längre ordförande, så det har nu blivit dags att förbereda en flytt igen…  

Gissa vart det bär hän denna gång!

- I händelsernas centrum

  

Det blev en mycket märkligt lördagseftermiddag för min del. För ett par timmar sedan gick jag hemma och städade, när jag bestämde mig för att gå ner och ta en snabbfika på Starbucks, här inne i centrala Genève. En kvart senare satt jag således där i mina städkläder och njöt i lugn och ro av en decaf Vanilla Latte och en kaloririk Cheesecake. Solen lyste så härligt genom fönstret och jag såg en klunga människor som format ett demontrationståg med banderoller och musik. Manifestationståget skulle passera utanför fönstret, så jag tog fram min kamera. Jag såg att några i tåget bar masker och hade dragit mössor över sina huvuden för att dölja ansiktena, men jag hann inte reagera på att jag därmed borde ha flyttat mig bort från fönstret…

Således var jag helt oförberedd när en högljudd krasch dånade genom hela lokalen och de stora fönsterna splittrades så att glasskärvorna yrde. Paniken spred sig snabbt och många, som trodde att de kastat in en handgranat, försökte i panik ta sig ut. Några blev lindrigt skadade av glasskärvorna, men stenarna träffade tack och lov ingen. Det fanns många barn i lokalen och vi drog snabbt in dem på toaletterna för att de skulle vara skyddade om det kom fler stenar genom de nu öppna fönsterna.

Anledningen till varför demonstranter flugit hit från hela världen, är ett handelsministermöte som börjar i Genève på måndag. För svensk del kommer handelsminister Ewa Björling hit med en stor delegation.

De som i eftermiddags vandaliserade bilar, kommersiella affärer och hotell inne i centrala Genève, gjorde det för att visa missnöje med handel och globalisering. Naturligtvis har alla rätt att verbalt uttrycka sina åsikter och samlas för att gå i ett demonstrationståg, men när det urartar till vandalisering av privatpersoners bilar, affärer och när de t.o.m. skadar oskyldiga människor, då har det gått för långt! Polisen visste att det fanns risk för vandalisering i samband med demonstrationen, men de verkade ha placerat sig på fel ställen i stan, där det inte passerade några demonstranter. På vägen hem talade jag med en man som förkrossad stod bredvid sin vandaliserade bil  och försökte få kontakt med sitt försäkringsbolag en lördagseftermiddag.

Eftersom jag blev vittne, kom flera journalister fram till mig för att få en intervju medan jag fortfarande satt där bredvid de krossade fönsterna. Så om ni ser mig ikväll i nyhetssändningarna på de schweiziska kanalerna, då vet ni nu varför jag är i TV med mina städkläder på mig….

     

- Generalkonsulatet stängs – igen.

 

 

 

 

 

Det har varit en sorglig helg. Även om jag numera representerar Sverige i FN  i Genève, ligger mig naturligtvis min förra arbetsplats i Los Angeles varmt om hjärtat. Jag arbetade i fem år som konsul på generalkonsulatet i Los Angeles och lämnade L.A. för ungefär ett år sedan. Det var väldigt mycket jobb under de fem åren. Kalifornien, som är världens sjätte största ekonomi, är en viktig marknad för Sverige, särskilt för den svenska filmindustrin, musikbranschen, bioteknik- och miljöteknikindustrin.  Varje vecka anordnades olika evenemang för att främja svensk industri och öppna dörrar till nya samarbeten och utökad handel.

Generalkonsulatet stängdes för många år sedan, men man insåg då snart att det gav Sverige mycket mer än det kostade att finnas representerat i USAs näst största stad, så regeringen återuppöppnade generalkonsulatet 1998. För att hålla kostnaderna nere gjorde man ett experiment att upprätta en myndighet med minimal budget. Det fanns alltså inte pengar till att anställa receptionist, chaufför eller assistenter till de två utsända handläggarna. Men bara alla konsulära ärenden för västra USA, som generalkonsulatet ansvarade för, gjorde snart att man var tvungen att ta in lite mer personal för att mäkta med efterfrågan.

Kanske var det därför som den nuvarande regeringen i år tog beslut att stänga generalkonsulatet igen? Det sägs ha varit en budgetfråga, trots att generalkonsulatet kostar betydligt mindre i drift än flera andra ambassader och representationer som Sverige har i världen. Tanken är nu att Ambassaden i Washington ska hantera passansökningar, främja svensk kultur och svenskt näringsliv även på västkusten. Vi får hoppas att det fungerar, så att inte Sverige tappar konkurrenskraft i jämförelse med de andra 88 länder som har råd att hålla sig med ett konsulat i Los Angeles.

I fredags var generalkonsulatets sista dag. Jag sänder en tanke till de forna kollegorna som därmed förlorar sina jobb trots att de har gjort ett fantastiskt arbete under många år, genom att föredömligt ha representerat Sverige och hjälpt svenskar i västra USA. Önskar er lycka till!

- Heute sind wir alle Berliner.

Ingen kan väl ha missat att det idag är 20 år sedan Berlinmurens fall? Festligheterna pågår just i ett regnigt Berlin. Efter att ha lyssnat på tal av världens alla ledare, började jag undra om deras talskrivare har haft kontakt med varandra inför kvällen för att stämma av att ledarna inte av misstag säger samma saker. Ni kanske också märkte att den ryske talskrivaren hade valt en lite annorlunda stil än de övriga?  Berlusconi kunde, trots det kyliga regnet, inte hålla sig vaken under det ryska talet.

Här i Schweiz visas  jubiléumsceremonin just nu i direktsändning på nästan alla kanalerna samtidigt.  Det känns som att jag är på jobbet. Där hör man också långa, på förhand skrivna, tal av internationella representanter på olika språk. Där har man en hörsnäcka med simultantolkning till FN:s fem officiella språk. Man byter språk genom att byta kanal och det var samma sak på min TV ikväll!  De ryska, tyska, franska, och italienska TV-stationerna visade alla samma direktsändning men med simultantolkning till respektive språk, så när jag tryckte på fjärrkontrollen ändrades bara språket.  

Nu har jag alltså hört Hillary Clinton under ett paraply och Barack Obama per video talandes på tyska, franska och italienska. De är båda duktiga retoriker och vana vid att hålla tal, men när man inte längre hörde talen på engelska blev de väldigt innehållslösa. Hmm..kanske något man bör tänka på nästa gång man skriver ett tal som sedan ska översättas…

- Sverige försvarar NGOs

Just nu pågår höstsessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu när Sverige är ordförande i EU innebär det att vi talar å alla 27 ländernas vägnar och håller i alla samordningsmöten i syfte att få fram gemensamma positioner i alla små delfrågor.  Vi är uppe i FN-byggnaden 08.00-22.00 varje dag. Har därför inte haft tid att blogga.

Den här veckan satt jag i plenum under tre dagar och fick då tillfälle att gå in i debatten och tala vid flera tillfällen. För det mesta läser man upp tal som man själv skrivit på förhand, men i torsdags hände något oväntat. När det var de enskilda organisationernas (s.k. NGOs) tur att tala, blev de plötsligt avbrutna av Egypten, som inte ville att de skulle få tala om de brott mot mänskliga rättigheter som förekommit i Jemen. Egypten avbröt gång på gång och till sist var jag tvungen att ge mig in i debatten för att försvara NGOerna mot Egyptens försök att tysta dem. De som var i salen hade suttit där i åtta timmar och lyssnat på färdigskrivna tal, så de tyckte nog att det äntligen blev lite spännande i debatten.

T.o.m så spännande att NZZ (Neue Zürcher Zeitung) skrev om detta i helgens skriftliga utgåva. …och jag som inte hade en aning om att det fanns journalister i rummet!

- Meja release

Äntligen! Efter många års väntan har nu min goda vän Meja‘s nya singel släppts.

Förutom den senaste singeln ”Regrets (I have none)”, måste jag erkänna att min personliga favorit är ”At the Rainbow’s End”. Anledningen till varför just den sången har etsat sig fast, är ett minne från våren ’08 när Meja arbetade på den nya plattan hemma hos mig i Los Angeles. Vi hade bjudit hem folk från skiv- och musikindustrin en kväll. På eftermiddagen stod jag i köket för att diska glas och förbereda inför kvällen, medan Meja och ett par bandmedlemmar tränade på de nya låtarna i mitt vardagsrum. För att få varje låt perfekt körde de ”At the Rainbow’s end” om och om igen. …och det tog mig sedan 3 veckor att sluta nynna på melodin. Tala om att vissa låtar fastnar!

Här är en fin bild från den kvällen, tagen ute på min altan som vi båda hade försökt att dekorera med lite Urban Gypsy-stämning… Jag minns att jag skrev i bloggen om den där musikkvällen i maj ’08, så om ni letar i blogglistan till höger hittar ni många fler bilder.

Grattis Meja till att plattan äntligen är ute!!

PS. Ni kan lyssna på smakprov från albumet ”Urban Gypsy” på http://www.myspace.com/mejaofficial och www.meja.net.

- Buon Ferragosto!

När man bor hemma i Sverige hör man inte så mycket om andra länders nationaldagar, men de märks desto mer för diplomater som bor utomlands. Det är vanligt att ambassadörer bjuder in sina diplomatiska kollegor och landets därvarande medborgare ( s.k. ”kolonin”) till nationaldagsmottagningar.

Juli var en intensiv månad  med USA:s nationaldag den 4 juli, följt av Frankrikes den 14 juli. Även Belgien och flera andra bjöd in till nationaldagsevenemang under månaden. Igår var det dags för Italien, så dagen till ära lagade jag en italiensk pastarätt, som en italiensk god vän lärt mig att göra. För att lyckönska varann på nationaldagen i Italien säger man vanligtvis… 

- ”Buon Ferragosto!”

-Krutröken har nu lagt sig…

 …över Genèvesjön efter helgens stora fyrverkeri, som uppges vara världens näst största. Mina bilder gör det inte rättvisa, det var enormt!

Den timmeslånga uppvisningen gick på temat ”Tusen och en Natt” och var indelad i tre akter. Efter en inledande kort raketuppskjutning till ära för hedersgästen (Sultanen av Oman, naturligtvis) satte det igång.  Den första akten ansvarade ett schweiziskt företag, Sugyp SA,  för i samarbete med Vulcan från H0ngkong. Den andra delen hade producerats av de tidigare världsmästarna i fyrverkerier, det argentinska företaget Jupiter, och den tredje avslutande akten togs fram av ett företag som specialiserat sig på just dessa enorma lokala årliga fyrverkerier och därför har sin bas i Genève; Pyrostars.  Det ni! Man kanske skulle skapa ett fyrverkeriföretag?

Men det tycks vara en hel del logistiska detaljer som måste fungera. Högtalaranläggningen bestod av en pråm på 10x10m som bogserats ut på sjön. Åtta ljudingenjörer var anställda. Själva musikproduktionen tog visserligen bara fem dagar att sammanställa, men förberedelserna för det visuella spelet tog sex veckor för fyra heltidsanställda. Själva installationerna, på de 30 avfyrningsposterna, tog en vecka.  Killarna som fyrar av raketerna ( i rätt ordning och i rätt takt till musiken) kallas på franska artificiers. Jag vet i ärlighetens namn inte vad korrekt term är på svenska. ”Fyrverkeriavfyrare” låter inte rätt…  men 34 sådana arbetade under spelets gång.

Det sägs att 20 000 personer stod på kajerna runt sjön för att se spektaklet och sittplatserna (som kostade upp till 420 SEK) var slutsålda sedan flera månader tillbaka. Det hela avslutades, just när röken låg som tjockast över sjön, med att Genèvesjöns kända vattenspruta (Jet d’eau) sattes igång och plötsligt framträdde i rökmolnet, följt av jubel och applåder från de 20 000 åskådarna. Mycket imponerande!

      

- Fêtes de Genève

    

I tre veckors tid har Genève-festivalen, Fêtes de Genéve, pågått. Jag råkar bo mitt i festivalområdet och har varit omgiven av karuseller, folkmassor, sportbilar och rika arabiska familjer som bor på hotellet intill. De kommer till Genève varje år för att fira semester. Det är de som äger de fina sportbilarna som varit parkerade utanför min dörr, där det dygnet runt stått livvakter och vaktat både bilarna och familjerna.

Sultanen av Oman var i år huvudsponsor för festivalen och det har cirkulerat mycket reklam för just Oman. Varje kväll har det erbjudits musikprogram, konserter och diskotek vid 5-6 stora utomhusscener och allt detta omgivet av tillfälligt uppbyggda restauranger , pubar och champagnebarer från alla världens hörn. Det som känns skönt med Genève är att folk i regel inte dricker sig berusade. Trots att det funnits barer överallt i parker och på gatorna, har jag under de här tre veckorna inte sett någon som druckit för mycket. Det fina vädret, med dagstemperaturer över 30 grader har lockat ut befolkningen på kvällstid när temperaturen är behagligt ljummen. Ofta sågs människor i alla åldrar, från små barn till pensionärer dansa tillsammans till välkända låtar. Även om de mest kända artisterna hellre åker till de närliggande festivalerna i Montreux och Lausanne (Paleo), förekom det ändå några välkända namn på scenerna inne i Genéve, t.ex ; FR David (minns ni låten ”Words”?), The Commitments, William Baldé,  Zaho, Ana Popovic, Time Machine, Patrick Juvet och DJ:n Tabasco…

     

- EU-samråd

Termen “EU-samråd” är alla regeringstjänstemän bekanta med. Sedan 1995, när Sverige gick med i EU, blir vi regelbundet inbjudna till samråd, dvs. koordineringsmöten med övriga EU-länder. Det sker samråd på de allra flesta av de 100 svenska utlandsmyndigheter som finns i världen, både på ambassader, generalkonsulat och på representationer. När nu Sverige har ordförandeskapet i EU, är det vi som bjuder in kollegorna och sitter ordförande.  

Förra veckan satt jag ordförande i ett EU-möte på jobbet och naturligtvis försökte vi visa en modern bild av Sverige. Vi bjöd på svensk ”fika” i ljusblåa billiga IKEA-muggar med gula kakor som matchade den fina EU09-loggan.

- På spåret

     

Nu har startskottet för ordförandeskapet gått! Det kommer att bli otroligt hektiskt under de kommande sex månaderna så den enda chansen att våga planera ett par veckors semester är att ta den nu, innan de flesta EU- och FN-processerna hinner dra igång på allvar. Passade därför på att åka en snabbtur till Sverige för att hälsa på familj och vänner.

Resan har gått från Geneve-(flyg) Kopenhamn (tåg, färja)- Helsingborg (tåg)- Hässleholm och just nu sitter jag på ett X2000-tåg på väg upp till Stockholm. En sån tur att vi numera har väskor med hjul på, för annars hade det blivit flera kilometers bärande… Ett så underbart landskap man passerar! Sommarsverige ter sig verkligen vackert för oss besökande utlandssvenskar.

Visar några bilder från tåget för er ”På spåret”-fantaster som vill försöka gissa exakt vilken stad vi just passerar…

- Fête de la Musique

      

Ingen kan väl ha missat att det var Fête de la Musique förra helgen, som firas på många ställen världen över. Jag visste att Fête de la Musique  är ett stort evenemang i Paris, men jag hade ingen aning om att det även firades i Genève. 200 000 besökare hade festivalen i Genève förra helgen, enligt arrangörerna. Det var ett imponerande program med 35 scener på olika ställen i staden och i förorterna, där musiker turades om att uppträda från morgon till kväll. Musik från alla världens hörn och av alla dess slag.

P.g.a. avstängningar i trafiknätet gick alla till fots från scen till scen, vilket resulterade i både mysig trängsel och glad feststämning. Det ska tydligen vara fler festivaler i Genève senare i sommar. Det ser vi redan fram emot!

 

- President Lula da Silva

  

Visar er här ett par bilder från förra veckan när Brasiliens President Luiz Inácio Lula da Silva var i Genève med anledning av ett ILO-möte. Han talade då även till MR-rådet om frågor som berör mänskliga rättigheter.

Det var naturligtvis intressant för min del eftersom jag bodde i Brasilien för exakt 10 år sedan. På den tiden bevakade jag bl.a. brasiliansk inrikes- och utrikespolitik, så jag kunde nu jämföra Lula da Silvas anförande med hur det vanligtvis lät för tio år sedan, när Cardoso var president. Det är onekligen mycket som har förändrats i Sydamerika under det senaste decenniet..

- Vackert val

  

På tal om Europaparlamentet nedan… Även svenskar utomlands kunde naturligtvis rösta, antingen genom att poströsta eller genom att gå till en svensk ambassad, generalkonsulat eller honorärkonsulat. Jag har hunnit se en hel del sådana provisoriskt uppbyggda ”vallokaler” under de år jag arbetat inom utrikesförvaltningen.  

Men den jag gick till i år, honorärkonsulatet i Genève, slår dem alla i termer av vackert valbås! Inga fula skynken här inte.  En hypermodern byggnad med glasentré och vid röstningen fick man gå in i ett litet avskilt rum med designade möbler och magnifik utsikt över stan.  Det var nästan svårt att koncentrera sig på själva röstningen, så vacker var utsikten där uppifrån.. 

- Svenska pirater

När man bor utomlands hamnar man ofta i situationer där man ska försöka förklara ett svenskt fenomen för icke-svenskar som inte känner till bakgrunden. Ibland blir det nästintill komiskt.

 Över lunchen i går satt jag och pratade med min italienska kollega och samtalet kom osökt in på valet till Europaparlamentet. När jag berättade om framgångarna för Piratpartiet, blev han osäker om jag skämtade eller inte.

”- Pirates in Sweden!? Are you kidding with me again? We in the U.N. care about what is going on in the world and now we apparently have this new tendency of pirates in Somalia and Sweden!”  kommenterade han på sin italienskt klingande engelska.

-L’Ascension/Pentecôte et Lenny Kravitz

Underbart med dessa långhelger!  Både l’Ascension (Kristi Himmelsfärd) och Pentecôte (pingst) firas i Schweiz. Vi har 28 grader varmt och det är fullt av människor på strandpromenaden. Igår kväll stod närmare 300 solbrända, internationella människor på kajen utanför min lägenhet. Just där finns en liten strandbar där det serveras enklare drinkar och öl. Stället kallas La Terrasse. Många brukar ses där efter jobbet och igår kände tydligen alla de som stannat i stan över långhelgen, att de ville gå dit. Crêpes-försäljarna hann inte med att grädda sina pannkakor i samma takt som det beställdes.  Det blev nästan trafikstockning i området, eftersom kajen inte räckte till, så det stod bargäster ända ut i körbanan.

Dessutom var det trängsel i en annan del av stan, där Lenny Kravitz uppträdde. Jag misstänker att han och hans crew bodde på det trendiga hotellet i mitt hus (Kempinski) i natt, för det stod en liten klunga av fans utanför porten och jag tror knappast att det var mig de väntade på… 

Trevlig långhelg!

- Ytterligare en UPR-runda

Även om det här är en privat blogg tänkte jag nämna något om vad som händer på jobbet just nu. Ni kanske minns att jag i februari skrev om den s.k  UPR-processen, där FN:s alla 192 medlemstater ska granskas på hur de uppfyller sina åtaganden inom området mänskliga rättigheter?

Nu var det dags igen! Ytterligare 16 länder granskades under de två gångna veckorna. Jag satt alltså bokstavligen i den svenska ”bänken” från morgon till kväll i två veckors tid. Länderna som granskades den här gången var Centralafrikanska Republiken, Monaco, Belize, Tchad, Congo-Brazzaville, Malta, Nya Zeeland, Afganistan, Chile, Vietnam, Uruguay, Jemen, Vanuatu, Forna Jugoslaviska Republiken Makedonien, Komorerna och Slovakien. Om ni vill läsa vad Sverige hade att säga under granskningen kan ni hitta alla våra tal på den här sidan:   http://www.swedenabroad.com/Page____84248.aspx

Det finns också en webbcast där man kan se dem som talar, men själv har jag tydligen inte rätt program installerat på min hemdator, så jag har inte sett det själv, men det är många som följer de här FN-sändningarna: http://www.un.org/webcast/unhrc/index.asp