- I transit

Sa ar nu det svenska ordforandeskapet slut. Det har, som sagt, varit 6 tuffa manader med mycket overtid och ingen sommarsemester for min del. Dessutom var jag tvungen att ta itu med alla flyttbestyr och exportpapper i mellandagarna for att flytten fran Schweiz ska kunna goras planenligt om nagon vecka.

Unnade mig darfor att direkt efter nyar resa till Hammamet, Tunisien, dar jag nu suttit pa ett kallt och dragit hotellrum i fyra dagar i syfte att koppla av och vila upp mig. Imorgon ar det dags att resa tillbaka till Geneve igen for att fortsatta packandet och alla myndighetskontakter i Schweiz infor flytten.

Puh, det ar verkligen mycket byrakrati och regler att ta reda pa nar bil och ett helt hem ska exporteras fran ett icke-EU-land tillbaka in i EU. Tyvarr verkar det annu inte ha underlattat att Schweiz nyligen gatt med i Schengen. Tvartom gor det att man ofta far fel eller motsagande information fran de myndigheter man talar med. Dessutom blir de forbryllade over att mitt flyttgods och bil importades till Schweiz fran USA for ett ar sedan, for da stammer inte blanketterna och de medhavda flyttsaksintygen langre. 

Men…  nu ska jag forsoka glomma bort flyttstressen i nagra timmar till…

Sander er istallet en halsning fran detta vattenpipluktande internetcafe i Tunisien!

- Alla dessa avsked

 

 

Strax fore jul anordnade vi ett par evenemang for att saga tack till de forstarkare, som arbetat i Geneve under det svenska ordforandeskapet. Bifogar nagra bilder; dels fran den storre avskedsmottagningen for andra landers representanter, dels fran var interna avskedsmiddag hemma hos ambassador Hans Dahlgren.

For att ta farval av kollegorna hade vi forberett en liten sketch under middagen dar de andra forstarkarna latsades halla ett sista samradsmote och lade i sina inlägg  in minnen fran de 6 manader som varit. Darefter holl jag ett sammanfattande tacktal  å alla forstarkares vagnar.

Manga av dessa personer som arbetat intensivt i teamwork under det gangna halvaret flyttar nu tillbaka till sin tidigare vistelseorter utan att ha hunnit soka nytt arbete. Jag haller tummarna for var och en att de snart ska hitta ett meningsfullt och roligt arbete som de trivs med.

Lycka till och hall kontakten!

- Lucia och min sista UPR

Vi tjuvstartade luciafirandet i Genève.  Redan i fredags kväll samlade vi alla svenskar som arbetar på FN och i andra internationella organisationer till en luciamottagning med inhyrt luciatåg.  Tyvärr har jag inte lyckats ladda ner de fina bilder jag tog med telefonen, så ni får istället försöka föreställa er så stämningsfullt det blev.

På jobbet har det varit  intensivt in i det sista. Ni som följer den här bloggen vet vid det här laget vad ”UPR” står för; Universal periodic review är den universella granskningsmekanismen inom  MR-rådet, där alla FN:s medlemsstater granskas i hur MR-situationen ser ut i landet och vilka åtgärder regeringen tar för att tillse respekt för MR. I varje UPR-runda granskas 16 länder och i maj kommer det att vara Sveriges tur. Det har ni säkert läst om i svenska tidningar.

I fredags avslutades så den sjätte rundan, vari följande länder granskades: Eritrea, Cypern, Dominikanska republiken, Dominica, Bhutan, Brunei Darussalam, Kambodja, DRC (Kongo), DPRK (Nordkorea), Etiopien, Costa Rica, Norge, Albanien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea och Portugal.

Jag har alltså suttit i den svenska stolen kl 9-18 varje dag i två veckors tid och lyssnat på dessa granskningar och gjort anföranden där vi framfört vad den svenska regeringen tycker om MR-situationen i respektive land. (Om ni vill se och höra hur man talar i FN kan ni titta på webbcasten, via MR-kontorets webbsida: www.ohchr.org)

 Eftersom det är så långa sessioner kan det ibland vara tröttsamt, men det är samtidigt väldigt lärorikt att få lyssna till de presentationer ministrar och andra regeringsföreträdare håller. De svarar även på frågor från oss delegater, så man lär sig onekligen mycket om kulturen och samhällsformen i varje land.  Det var nu sista gången som jag ansvarade för en UPR-runda.

Hittills har FN:s MR-råd granskat 96 länder. För svensk del har jag ensam ansvarat för 40 av dem och det är nu dags att lämna över stafettpinnen till andra kollegor. Det var bara med anledning av det svenska ordförandeskapet i EU som jag ryckte in i Genève, och om ett par veckor är vi inte längre ordförande, så det har nu blivit dags att förbereda en flytt igen…  

Gissa vart det bär hän denna gång!

- I händelsernas centrum

  

Det blev en mycket märkligt lördagseftermiddag för min del. För ett par timmar sedan gick jag hemma och städade, när jag bestämde mig för att gå ner och ta en snabbfika på Starbucks, här inne i centrala Genève. En kvart senare satt jag således där i mina städkläder och njöt i lugn och ro av en decaf Vanilla Latte och en kaloririk Cheesecake. Solen lyste så härligt genom fönstret och jag såg en klunga människor som format ett demontrationståg med banderoller och musik. Manifestationståget skulle passera utanför fönstret, så jag tog fram min kamera. Jag såg att några i tåget bar masker och hade dragit mössor över sina huvuden för att dölja ansiktena, men jag hann inte reagera på att jag därmed borde ha flyttat mig bort från fönstret…

Således var jag helt oförberedd när en högljudd krasch dånade genom hela lokalen och de stora fönsterna splittrades så att glasskärvorna yrde. Paniken spred sig snabbt och många, som trodde att de kastat in en handgranat, försökte i panik ta sig ut. Några blev lindrigt skadade av glasskärvorna, men stenarna träffade tack och lov ingen. Det fanns många barn i lokalen och vi drog snabbt in dem på toaletterna för att de skulle vara skyddade om det kom fler stenar genom de nu öppna fönsterna.

Anledningen till varför demonstranter flugit hit från hela världen, är ett handelsministermöte som börjar i Genève på måndag. För svensk del kommer handelsminister Ewa Björling hit med en stor delegation.

De som i eftermiddags vandaliserade bilar, kommersiella affärer och hotell inne i centrala Genève, gjorde det för att visa missnöje med handel och globalisering. Naturligtvis har alla rätt att verbalt uttrycka sina åsikter och samlas för att gå i ett demonstrationståg, men när det urartar till vandalisering av privatpersoners bilar, affärer och när de t.o.m. skadar oskyldiga människor, då har det gått för långt! Polisen visste att det fanns risk för vandalisering i samband med demonstrationen, men de verkade ha placerat sig på fel ställen i stan, där det inte passerade några demonstranter. På vägen hem talade jag med en man som förkrossad stod bredvid sin vandaliserade bil  och försökte få kontakt med sitt försäkringsbolag en lördagseftermiddag.

Eftersom jag blev vittne, kom flera journalister fram till mig för att få en intervju medan jag fortfarande satt där bredvid de krossade fönsterna. Så om ni ser mig ikväll i nyhetssändningarna på de schweiziska kanalerna, då vet ni nu varför jag är i TV med mina städkläder på mig….

     

- Generalkonsulatet stängs – igen.

 

 

 

 

 

Det har varit en sorglig helg. Även om jag numera representerar Sverige i FN  i Genève, ligger mig naturligtvis min förra arbetsplats i Los Angeles varmt om hjärtat. Jag arbetade i fem år som konsul på generalkonsulatet i Los Angeles och lämnade L.A. för ungefär ett år sedan. Det var väldigt mycket jobb under de fem åren. Kalifornien, som är världens sjätte största ekonomi, är en viktig marknad för Sverige, särskilt för den svenska filmindustrin, musikbranschen, bioteknik- och miljöteknikindustrin.  Varje vecka anordnades olika evenemang för att främja svensk industri och öppna dörrar till nya samarbeten och utökad handel.

Generalkonsulatet stängdes för många år sedan, men man insåg då snart att det gav Sverige mycket mer än det kostade att finnas representerat i USAs näst största stad, så regeringen återuppöppnade generalkonsulatet 1998. För att hålla kostnaderna nere gjorde man ett experiment att upprätta en myndighet med minimal budget. Det fanns alltså inte pengar till att anställa receptionist, chaufför eller assistenter till de två utsända handläggarna. Men bara alla konsulära ärenden för västra USA, som generalkonsulatet ansvarade för, gjorde snart att man var tvungen att ta in lite mer personal för att mäkta med efterfrågan.

Kanske var det därför som den nuvarande regeringen i år tog beslut att stänga generalkonsulatet igen? Det sägs ha varit en budgetfråga, trots att generalkonsulatet kostar betydligt mindre i drift än flera andra ambassader och representationer som Sverige har i världen. Tanken är nu att Ambassaden i Washington ska hantera passansökningar, främja svensk kultur och svenskt näringsliv även på västkusten. Vi får hoppas att det fungerar, så att inte Sverige tappar konkurrenskraft i jämförelse med de andra 88 länder som har råd att hålla sig med ett konsulat i Los Angeles.

I fredags var generalkonsulatets sista dag. Jag sänder en tanke till de forna kollegorna som därmed förlorar sina jobb trots att de har gjort ett fantastiskt arbete under många år, genom att föredömligt ha representerat Sverige och hjälpt svenskar i västra USA. Önskar er lycka till!

- Heute sind wir alle Berliner.

Ingen kan väl ha missat att det idag är 20 år sedan Berlinmurens fall? Festligheterna pågår just i ett regnigt Berlin. Efter att ha lyssnat på tal av världens alla ledare, började jag undra om deras talskrivare har haft kontakt med varandra inför kvällen för att stämma av att ledarna inte av misstag säger samma saker. Ni kanske också märkte att den ryske talskrivaren hade valt en lite annorlunda stil än de övriga?  Berlusconi kunde, trots det kyliga regnet, inte hålla sig vaken under det ryska talet.

Här i Schweiz visas  jubiléumsceremonin just nu i direktsändning på nästan alla kanalerna samtidigt.  Det känns som att jag är på jobbet. Där hör man också långa, på förhand skrivna, tal av internationella representanter på olika språk. Där har man en hörsnäcka med simultantolkning till FN:s fem officiella språk. Man byter språk genom att byta kanal och det var samma sak på min TV ikväll!  De ryska, tyska, franska, och italienska TV-stationerna visade alla samma direktsändning men med simultantolkning till respektive språk, så när jag tryckte på fjärrkontrollen ändrades bara språket.  

Nu har jag alltså hört Hillary Clinton under ett paraply och Barack Obama per video talandes på tyska, franska och italienska. De är båda duktiga retoriker och vana vid att hålla tal, men när man inte längre hörde talen på engelska blev de väldigt innehållslösa. Hmm..kanske något man bör tänka på nästa gång man skriver ett tal som sedan ska översättas…

- Sverige försvarar NGOs

Just nu pågår höstsessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu när Sverige är ordförande i EU innebär det att vi talar å alla 27 ländernas vägnar och håller i alla samordningsmöten i syfte att få fram gemensamma positioner i alla små delfrågor.  Vi är uppe i FN-byggnaden 08.00-22.00 varje dag. Har därför inte haft tid att blogga.

Den här veckan satt jag i plenum under tre dagar och fick då tillfälle att gå in i debatten och tala vid flera tillfällen. För det mesta läser man upp tal som man själv skrivit på förhand, men i torsdags hände något oväntat. När det var de enskilda organisationernas (s.k. NGOs) tur att tala, blev de plötsligt avbrutna av Egypten, som inte ville att de skulle få tala om de brott mot mänskliga rättigheter som förekommit i Jemen. Egypten avbröt gång på gång och till sist var jag tvungen att ge mig in i debatten för att försvara NGOerna mot Egyptens försök att tysta dem. De som var i salen hade suttit där i åtta timmar och lyssnat på färdigskrivna tal, så de tyckte nog att det äntligen blev lite spännande i debatten.

T.o.m så spännande att NZZ (Neue Zürcher Zeitung) skrev om detta i helgens skriftliga utgåva. …och jag som inte hade en aning om att det fanns journalister i rummet!

- Meja release

Äntligen! Efter många års väntan har nu min goda vän Meja’s nya singel släppts.

Förutom den senaste singeln ”Regrets (I have none)”, måste jag erkänna att min personliga favorit är ”At the Rainbow’s End”. Anledningen till varför just den sången har etsat sig fast, är ett minne från våren ‘08 när Meja arbetade på den nya plattan hemma hos mig i Los Angeles. Vi hade bjudit hem folk från skiv- och musikindustrin en kväll. På eftermiddagen stod jag i köket för att diska glas och förbereda inför kvällen, medan Meja och ett par bandmedlemmar tränade på de nya låtarna i mitt vardagsrum. För att få varje låt perfekt körde de ”At the Rainbow’s end” om och om igen. …och det tog mig sedan 3 veckor att sluta nynna på melodin. Tala om att vissa låtar fastnar!

Här är en fin bild från den kvällen, tagen ute på min altan som vi båda hade försökt att dekorera med lite Urban Gypsy-stämning… Jag minns att jag skrev i bloggen om den där musikkvällen i maj ‘08, så om ni letar i blogglistan till höger hittar ni många fler bilder.

Grattis Meja till att plattan äntligen är ute!!

PS. Ni kan lyssna på smakprov från albumet ”Urban Gypsy” på http://www.myspace.com/mejaofficial och www.meja.net.

- Buon Ferragosto!

När man bor hemma i Sverige hör man inte så mycket om andra länders nationaldagar, men de märks desto mer för diplomater som bor utomlands. Det är vanligt att ambassadörer bjuder in sina diplomatiska kollegor och landets därvarande medborgare ( s.k. ”kolonin”) till nationaldagsmottagningar.

Juli var en intensiv månad  med USA:s nationaldag den 4 juli, följt av Frankrikes den 14 juli. Även Belgien och flera andra bjöd in till nationaldagsevenemang under månaden. Igår var det dags för Italien, så dagen till ära lagade jag en italiensk pastarätt, som en italiensk god vän lärt mig att göra. För att lyckönska varann på nationaldagen i Italien säger man vanligtvis… 

- ”Buon Ferragosto!”

-Krutröken har nu lagt sig…

 …över Genèvesjön efter helgens stora fyrverkeri, som uppges vara världens näst största. Mina bilder gör det inte rättvisa, det var enormt!

Den timmeslånga uppvisningen gick på temat ”Tusen och en Natt” och var indelad i tre akter. Efter en inledande kort raketuppskjutning till ära för hedersgästen (Sultanen av Oman, naturligtvis) satte det igång.  Den första akten ansvarade ett schweiziskt företag, Sugyp SA,  för i samarbete med Vulcan från H0ngkong. Den andra delen hade producerats av de tidigare världsmästarna i fyrverkerier, det argentinska företaget Jupiter, och den tredje avslutande akten togs fram av ett företag som specialiserat sig på just dessa enorma lokala årliga fyrverkerier och därför har sin bas i Genève; Pyrostars.  Det ni! Man kanske skulle skapa ett fyrverkeriföretag?

Men det tycks vara en hel del logistiska detaljer som måste fungera. Högtalaranläggningen bestod av en pråm på 10×10m som bogserats ut på sjön. Åtta ljudingenjörer var anställda. Själva musikproduktionen tog visserligen bara fem dagar att sammanställa, men förberedelserna för det visuella spelet tog sex veckor för fyra heltidsanställda. Själva installationerna, på de 30 avfyrningsposterna, tog en vecka.  Killarna som fyrar av raketerna ( i rätt ordning och i rätt takt till musiken) kallas på franska artificiers. Jag vet i ärlighetens namn inte vad korrekt term är på svenska. ”Fyrverkeriavfyrare” låter inte rätt…  men 34 sådana arbetade under spelets gång.

Det sägs att 20 000 personer stod på kajerna runt sjön för att se spektaklet och sittplatserna (som kostade upp till 420 SEK) var slutsålda sedan flera månader tillbaka. Det hela avslutades, just när röken låg som tjockast över sjön, med att Genèvesjöns kända vattenspruta (Jet d’eau) sattes igång och plötsligt framträdde i rökmolnet, följt av jubel och applåder från de 20 000 åskådarna. Mycket imponerande!