- Ett fyra veckor långt möte

   

I fyra veckor har MR-rådets 10nde session pågått från morgon till kväll. Tänk att sitta i ett möte i en hel månads tid! Tack och lov är vi flera som har kunnat turas om, vilket är nödvändigt eftersom det samtidigt pågår andra möten parallellt med det stora plenarmötet. Tack vare mobiltelefonerna har vi kunnat få tag på varandra och begära avlösning när man behöver resa på sig för att gå ut ur salen eller om man plötsligt kallas till ett annat möte, där man också måste deltaga.

Under den här månaden har vi förhandlat fram 35 resolutioner på olika teman. De har naturligtvis alla anknytning till mänskliga rättigheter (MR). De handlar om MR i olika sammanhang, t.ex i vissa länder som Somalia, Demokratiska Republiken Kongo, DPRK, Burma/Myanmar och i olika tematiska frågor t.ex i relation till klimatförändring, terroristbekämpning, rätten till mat, internationellt samarbete och så vidare. Om du vill veta mer, gå till MR-kontorets hemsida:  www.ohchr.org

Den sista kvällen innan MR-rådet avslutades, bjöd jag hem mina kollegor för att fira att de fyra veckornas hårda slit äntligen var över och för att kunna stämma av de sista frågorna inför förhandlingsavslutet. Jag hade bjudit dem att komma mellan kl 18-20 och hade maximal otur att det i sista stund kallades till EU-samråd på samma tid. Det gjorde att alla dem från EU-länderna, dvs 40 av mina gäster som tackat ja, inte kunde komma. Det blev därför lite märkligt att det bara var jag själv och ett par svenska kollegor, och inga andra EU-representanter, som stod och pratade med våra amerikanska, mexikanska, isländska och brasilianska kollegor. En av gästerna visste inte att EU-samrådet låg samtidigt och frågade lite försiktigt:  

”- So, do you EU-colleagues not like eachother, or why were they not invited..?” …vilket naturligtvis fick oss alla att skratta.

- Ett skepp kommer lastat!

  

Ni som har följt  den här bloggen, minns att jag packade hela mitt stora bohag, möbler, bil, kläder, tavlor, porslin, hushållsgrejer, m.m. i juli 2008 för att flytta från Los Angeles tillbaka till Europa.  I januari i år började jag undra vart hela containern tagit vägen, eftersom flyttfirman inte visste var den var. I åtta månaders tid har jag alltså bott på olika hotell och bara haft ett par väskor med kläder som jag använt sommar, höst och vinter…. och glädjen blev därför stor när jag nu för ett par veckor sedan fick ett telefonsamtal från en schweizisk flyttfirma, där de berättade att ”- Det står en jättecontainer här på vår uppsamlingsplats utanför Genève. Det är nog din.”

En vecka senare kom de med allt och nu kunde jag äntligen börja flytta in saker i min nya lägenhet. Den här är lite mindre än vad jag haft tidigare så det är svårt att få plats med allt. Gästsängen gick inte in i gästrummet, så den bars genast ner i källaren.

Ja, så om ni kommer och hälsar på mig, kan det vara bra att ta med en ficklampa, eftersom ni måste sova nere i källaren… men jag har åtminstone en extranyckel som ni kan låna, till hänglåset!  ;-)