- Meja release

Äntligen! Efter många års väntan har nu min goda vän Meja’s nya singel släppts.

Förutom den senaste singeln ”Regrets (I have none)”, måste jag erkänna att min personliga favorit är ”At the Rainbow’s End”. Anledningen till varför just den sången har etsat sig fast, är ett minne från våren ‘08 när Meja arbetade på den nya plattan hemma hos mig i Los Angeles. Vi hade bjudit hem folk från skiv- och musikindustrin en kväll. På eftermiddagen stod jag i köket för att diska glas och förbereda inför kvällen, medan Meja och ett par bandmedlemmar tränade på de nya låtarna i mitt vardagsrum. För att få varje låt perfekt körde de ”At the Rainbow’s end” om och om igen. …och det tog mig sedan 3 veckor att sluta nynna på melodin. Tala om att vissa låtar fastnar!

Här är en fin bild från den kvällen, tagen ute på min altan som vi båda hade försökt att dekorera med lite Urban Gypsy-stämning… Jag minns att jag skrev i bloggen om den där musikkvällen i maj ‘08, så om ni letar i blogglistan till höger hittar ni många fler bilder.

Grattis Meja till att plattan äntligen är ute!!

PS. Ni kan lyssna på smakprov från albumet ”Urban Gypsy” på http://www.myspace.com/mejaofficial och www.meja.net.

- Buon Ferragosto!

När man bor hemma i Sverige hör man inte så mycket om andra länders nationaldagar, men de märks desto mer för diplomater som bor utomlands. Det är vanligt att ambassadörer bjuder in sina diplomatiska kollegor och landets därvarande medborgare ( s.k. ”kolonin”) till nationaldagsmottagningar.

Juli var en intensiv månad  med USA:s nationaldag den 4 juli, följt av Frankrikes den 14 juli. Även Belgien och flera andra bjöd in till nationaldagsevenemang under månaden. Igår var det dags för Italien, så dagen till ära lagade jag en italiensk pastarätt, som en italiensk god vän lärt mig att göra. För att lyckönska varann på nationaldagen i Italien säger man vanligtvis… 

- ”Buon Ferragosto!”

-Krutröken har nu lagt sig…

 …över Genèvesjön efter helgens stora fyrverkeri, som uppges vara världens näst största. Mina bilder gör det inte rättvisa, det var enormt!

Den timmeslånga uppvisningen gick på temat ”Tusen och en Natt” och var indelad i tre akter. Efter en inledande kort raketuppskjutning till ära för hedersgästen (Sultanen av Oman, naturligtvis) satte det igång.  Den första akten ansvarade ett schweiziskt företag, Sugyp SA,  för i samarbete med Vulcan från H0ngkong. Den andra delen hade producerats av de tidigare världsmästarna i fyrverkerier, det argentinska företaget Jupiter, och den tredje avslutande akten togs fram av ett företag som specialiserat sig på just dessa enorma lokala årliga fyrverkerier och därför har sin bas i Genève; Pyrostars.  Det ni! Man kanske skulle skapa ett fyrverkeriföretag?

Men det tycks vara en hel del logistiska detaljer som måste fungera. Högtalaranläggningen bestod av en pråm på 10×10m som bogserats ut på sjön. Åtta ljudingenjörer var anställda. Själva musikproduktionen tog visserligen bara fem dagar att sammanställa, men förberedelserna för det visuella spelet tog sex veckor för fyra heltidsanställda. Själva installationerna, på de 30 avfyrningsposterna, tog en vecka.  Killarna som fyrar av raketerna ( i rätt ordning och i rätt takt till musiken) kallas på franska artificiers. Jag vet i ärlighetens namn inte vad korrekt term är på svenska. ”Fyrverkeriavfyrare” låter inte rätt…  men 34 sådana arbetade under spelets gång.

Det sägs att 20 000 personer stod på kajerna runt sjön för att se spektaklet och sittplatserna (som kostade upp till 420 SEK) var slutsålda sedan flera månader tillbaka. Det hela avslutades, just när röken låg som tjockast över sjön, med att Genèvesjöns kända vattenspruta (Jet d’eau) sattes igång och plötsligt framträdde i rökmolnet, följt av jubel och applåder från de 20 000 åskådarna. Mycket imponerande!

      

- Fêtes de Genève

    

I tre veckors tid har Genève-festivalen, Fêtes de Genéve, pågått. Jag råkar bo mitt i festivalområdet och har varit omgiven av karuseller, folkmassor, sportbilar och rika arabiska familjer som bor på hotellet intill. De kommer till Genève varje år för att fira semester. Det är de som äger de fina sportbilarna som varit parkerade utanför min dörr, där det dygnet runt stått livvakter och vaktat både bilarna och familjerna.

Sultanen av Oman var i år huvudsponsor för festivalen och det har cirkulerat mycket reklam för just Oman. Varje kväll har det erbjudits musikprogram, konserter och diskotek vid 5-6 stora utomhusscener och allt detta omgivet av tillfälligt uppbyggda restauranger , pubar och champagnebarer från alla världens hörn. Det som känns skönt med Genève är att folk i regel inte dricker sig berusade. Trots att det funnits barer överallt i parker och på gatorna, har jag under de här tre veckorna inte sett någon som druckit för mycket. Det fina vädret, med dagstemperaturer över 30 grader har lockat ut befolkningen på kvällstid när temperaturen är behagligt ljummen. Ofta sågs människor i alla åldrar, från små barn till pensionärer dansa tillsammans till välkända låtar. Även om de mest kända artisterna hellre åker till de närliggande festivalerna i Montreux och Lausanne (Paleo), förekom det ändå några välkända namn på scenerna inne i Genéve, t.ex ; FR David (minns ni låten ”Words”?), The Commitments, William Baldé,  Zaho, Ana Popovic, Time Machine, Patrick Juvet och DJ:n Tabasco…

     

- EU-samråd

Termen “EU-samråd” är alla regeringstjänstemän bekanta med. Sedan 1995, när Sverige gick med i EU, blir vi regelbundet inbjudna till samråd, dvs. koordineringsmöten med övriga EU-länder. Det sker samråd på de allra flesta av de 100 svenska utlandsmyndigheter som finns i världen, både på ambassader, generalkonsulat och på representationer. När nu Sverige har ordförandeskapet i EU, är det vi som bjuder in kollegorna och sitter ordförande.  

Förra veckan satt jag ordförande i ett EU-möte på jobbet och naturligtvis försökte vi visa en modern bild av Sverige. Vi bjöd på svensk ”fika” i ljusblåa billiga IKEA-muggar med gula kakor som matchade den fina EU09-loggan.