- Generalkonsulatet stängs – igen.

 

 

 

 

 

Det har varit en sorglig helg. Även om jag numera representerar Sverige i FN  i Genève, ligger mig naturligtvis min förra arbetsplats i Los Angeles varmt om hjärtat. Jag arbetade i fem år som konsul på generalkonsulatet i Los Angeles och lämnade L.A. för ungefär ett år sedan. Det var väldigt mycket jobb under de fem åren. Kalifornien, som är världens sjätte största ekonomi, är en viktig marknad för Sverige, särskilt för den svenska filmindustrin, musikbranschen, bioteknik- och miljöteknikindustrin.  Varje vecka anordnades olika evenemang för att främja svensk industri och öppna dörrar till nya samarbeten och utökad handel.

Generalkonsulatet stängdes för många år sedan, men man insåg då snart att det gav Sverige mycket mer än det kostade att finnas representerat i USAs näst största stad, så regeringen återuppöppnade generalkonsulatet 1998. För att hålla kostnaderna nere gjorde man ett experiment att upprätta en myndighet med minimal budget. Det fanns alltså inte pengar till att anställa receptionist, chaufför eller assistenter till de två utsända handläggarna. Men bara alla konsulära ärenden för västra USA, som generalkonsulatet ansvarade för, gjorde snart att man var tvungen att ta in lite mer personal för att mäkta med efterfrågan.

Kanske var det därför som den nuvarande regeringen i år tog beslut att stänga generalkonsulatet igen? Det sägs ha varit en budgetfråga, trots att generalkonsulatet kostar betydligt mindre i drift än flera andra ambassader och representationer som Sverige har i världen. Tanken är nu att Ambassaden i Washington ska hantera passansökningar, främja svensk kultur och svenskt näringsliv även på västkusten. Vi får hoppas att det fungerar, så att inte Sverige tappar konkurrenskraft i jämförelse med de andra 88 länder som har råd att hålla sig med ett konsulat i Los Angeles.

I fredags var generalkonsulatets sista dag. Jag sänder en tanke till de forna kollegorna som därmed förlorar sina jobb trots att de har gjort ett fantastiskt arbete under många år, genom att föredömligt ha representerat Sverige och hjälpt svenskar i västra USA. Önskar er lycka till!

- Heute sind wir alle Berliner.

Ingen kan väl ha missat att det idag är 20 år sedan Berlinmurens fall? Festligheterna pågår just i ett regnigt Berlin. Efter att ha lyssnat på tal av världens alla ledare, började jag undra om deras talskrivare har haft kontakt med varandra inför kvällen för att stämma av att ledarna inte av misstag säger samma saker. Ni kanske också märkte att den ryske talskrivaren hade valt en lite annorlunda stil än de övriga?  Berlusconi kunde, trots det kyliga regnet, inte hålla sig vaken under det ryska talet.

Här i Schweiz visas  jubiléumsceremonin just nu i direktsändning på nästan alla kanalerna samtidigt.  Det känns som att jag är på jobbet. Där hör man också långa, på förhand skrivna, tal av internationella representanter på olika språk. Där har man en hörsnäcka med simultantolkning till FN:s fem officiella språk. Man byter språk genom att byta kanal och det var samma sak på min TV ikväll!  De ryska, tyska, franska, och italienska TV-stationerna visade alla samma direktsändning men med simultantolkning till respektive språk, så när jag tryckte på fjärrkontrollen ändrades bara språket.  

Nu har jag alltså hört Hillary Clinton under ett paraply och Barack Obama per video talandes på tyska, franska och italienska. De är båda duktiga retoriker och vana vid att hålla tal, men när man inte längre hörde talen på engelska blev de väldigt innehållslösa. Hmm..kanske något man bör tänka på nästa gång man skriver ett tal som sedan ska översättas…