- Lucia och min sista UPR

Vi tjuvstartade luciafirandet i Genève.  Redan i fredags kväll samlade vi alla svenskar som arbetar på FN och i andra internationella organisationer till en luciamottagning med inhyrt luciatåg.  Tyvärr har jag inte lyckats ladda ner de fina bilder jag tog med telefonen, så ni får istället försöka föreställa er så stämningsfullt det blev.

På jobbet har det varit  intensivt in i det sista. Ni som följer den här bloggen vet vid det här laget vad ”UPR” står för; Universal periodic review är den universella granskningsmekanismen inom  MR-rådet, där alla FN:s medlemsstater granskas i hur MR-situationen ser ut i landet och vilka åtgärder regeringen tar för att tillse respekt för MR. I varje UPR-runda granskas 16 länder och i maj kommer det att vara Sveriges tur. Det har ni säkert läst om i svenska tidningar.

I fredags avslutades så den sjätte rundan, vari följande länder granskades: Eritrea, Cypern, Dominikanska republiken, Dominica, Bhutan, Brunei Darussalam, Kambodja, DRC (Kongo), DPRK (Nordkorea), Etiopien, Costa Rica, Norge, Albanien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea och Portugal.

Jag har alltså suttit i den svenska stolen kl 9-18 varje dag i två veckors tid och lyssnat på dessa granskningar och gjort anföranden där vi framfört vad den svenska regeringen tycker om MR-situationen i respektive land. (Om ni vill se och höra hur man talar i FN kan ni titta på webbcasten, via MR-kontorets webbsida: www.ohchr.org)

 Eftersom det är så långa sessioner kan det ibland vara tröttsamt, men det är samtidigt väldigt lärorikt att få lyssna till de presentationer ministrar och andra regeringsföreträdare håller. De svarar även på frågor från oss delegater, så man lär sig onekligen mycket om kulturen och samhällsformen i varje land.  Det var nu sista gången som jag ansvarade för en UPR-runda.

Hittills har FN:s MR-råd granskat 96 länder. För svensk del har jag ensam ansvarat för 40 av dem och det är nu dags att lämna över stafettpinnen till andra kollegor. Det var bara med anledning av det svenska ordförandeskapet i EU som jag ryckte in i Genève, och om ett par veckor är vi inte längre ordförande, så det har nu blivit dags att förbereda en flytt igen…  

Gissa vart det bär hän denna gång!

- EU-samråd

Termen “EU-samråd” är alla regeringstjänstemän bekanta med. Sedan 1995, när Sverige gick med i EU, blir vi regelbundet inbjudna till samråd, dvs. koordineringsmöten med övriga EU-länder. Det sker samråd på de allra flesta av de 100 svenska utlandsmyndigheter som finns i världen, både på ambassader, generalkonsulat och på representationer. När nu Sverige har ordförandeskapet i EU, är det vi som bjuder in kollegorna och sitter ordförande.  

Förra veckan satt jag ordförande i ett EU-möte på jobbet och naturligtvis försökte vi visa en modern bild av Sverige. Vi bjöd på svensk ”fika” i ljusblåa billiga IKEA-muggar med gula kakor som matchade den fina EU09-loggan.

- Ett fyra veckor långt möte

   

I fyra veckor har MR-rådets 10nde session pågått från morgon till kväll. Tänk att sitta i ett möte i en hel månads tid! Tack och lov är vi flera som har kunnat turas om, vilket är nödvändigt eftersom det samtidigt pågår andra möten parallellt med det stora plenarmötet. Tack vare mobiltelefonerna har vi kunnat få tag på varandra och begära avlösning när man behöver resa på sig för att gå ut ur salen eller om man plötsligt kallas till ett annat möte, där man också måste deltaga.

Under den här månaden har vi förhandlat fram 35 resolutioner på olika teman. De har naturligtvis alla anknytning till mänskliga rättigheter (MR). De handlar om MR i olika sammanhang, t.ex i vissa länder som Somalia, Demokratiska Republiken Kongo, DPRK, Burma/Myanmar och i olika tematiska frågor t.ex i relation till klimatförändring, terroristbekämpning, rätten till mat, internationellt samarbete och så vidare. Om du vill veta mer, gå till MR-kontorets hemsida:  www.ohchr.org

Den sista kvällen innan MR-rådet avslutades, bjöd jag hem mina kollegor för att fira att de fyra veckornas hårda slit äntligen var över och för att kunna stämma av de sista frågorna inför förhandlingsavslutet. Jag hade bjudit dem att komma mellan kl 18-20 och hade maximal otur att det i sista stund kallades till EU-samråd på samma tid. Det gjorde att alla dem från EU-länderna, dvs 40 av mina gäster som tackat ja, inte kunde komma. Det blev därför lite märkligt att det bara var jag själv och ett par svenska kollegor, och inga andra EU-representanter, som stod och pratade med våra amerikanska, mexikanska, isländska och brasilianska kollegor. En av gästerna visste inte att EU-samrådet låg samtidigt och frågade lite försiktigt:  

”- So, do you EU-colleagues not like eachother, or why were they not invited..?” …vilket naturligtvis fick oss alla att skratta.

- Från The Hives till EU-möte

 Det är för tillfället lite småregnigt i Los Angeles. Den där typen av väder då man gärna vill stanna inne, gå och lägga sig tidigt för att läsa en bra bok… … men ack nej, det har istället blivit många sena kvällar den här veckan…

 I måndags var det visserligen helgdag i USA (President’s Day), men många svenska spel och IT-företag  var ändå här för affärsmöten. De var på väg till San Francisco där GDC (Game Developers’ Conference) pågår den här veckan.

 The Hives var i Los Angeles i tisdags och spelade för fullsatt salong i en fantastisk konsertlokal ”The Wiltern”, som tidigare varit teater. När svenska artister uppträder i L.A. i små lokaler får man ofta en känsla av att det är mestadels svenskar som kommer, eftersom de ibland utgör 50% av publiken. Det var därför roligt att kunna notera att svenskarna den här gången, p.g.a den enorma publiken, försvann i mängden amerikaner som diggade The Hives. Vad jag kunde höra nämndes det inte överhuvudtaget att The Hives är från Sverige, men vi får hoppas att publiken, eller åtminstone fansen, redan vet att det inte är ett amerikanskt band …

 I går kväll hade SACC anordnat en business mixer på ett hotell, vars omdesignade bar blivit populär mötesplats för dem som arbetar i Century City. Ett bra initiativ för att värna om att unga svenska och amerikanska entreprenörer träffas.

I morse åkte jag till det franska generalkonsulatet. Eftersom Slovenien inte finns representerat i LA, håller fransmännen i våra lokala EU-möten. I morse diskuterade vi ett nytt initiativ att till hösten arrangera en EU-showcase med dokumentärfilmer och i vanlig ordning fanns det olika åsikter i gruppen om hur mycket pengar och antal filmer man kan ställa upp med. De stora länderna, Frankrike, Italien, UK och Tyskland har betydligt mer resurser för att främja sin filmindustri utomlands, än vad vi andra mindre länder har att tillgå. Till sist diskuterade vi också de problem som finns med att uppdatera och få in alla EU-evenemang på den webbsida vi tagit fram för att nå ut till LA-publiken. EU-länderna lovade att i framtiden informera administratören om de evenemang vi anordnar så att sidan blir mer aktuell och rättvisande:  www.europela.com 

Min österrikiske kollega rusade in på mötet försenad och stressad, med ursäkten ”-Sorry that I’m late, but for the first time in 20 years, we have an Oscar nomination, and things are chaotic!” (Se mer om Oscars nedan)  Jag minns hur mycket jobb det innebar för vår del när Sverige fick nomineringar två år i rad (Ondskan 2004 och Såsom i Himmelen 2005), så jag -och naturligtvis min franska kollega – kunde nicka förstående… Vi önskar Österrike och de andra fyra nominerade länderna lycka till på söndag!