- Generalkonsulatet stängs – igen.

 

 

 

 

 

Det har varit en sorglig helg. Även om jag numera representerar Sverige i FN  i Genève, ligger mig naturligtvis min förra arbetsplats i Los Angeles varmt om hjärtat. Jag arbetade i fem år som konsul på generalkonsulatet i Los Angeles och lämnade L.A. för ungefär ett år sedan. Det var väldigt mycket jobb under de fem åren. Kalifornien, som är världens sjätte största ekonomi, är en viktig marknad för Sverige, särskilt för den svenska filmindustrin, musikbranschen, bioteknik- och miljöteknikindustrin.  Varje vecka anordnades olika evenemang för att främja svensk industri och öppna dörrar till nya samarbeten och utökad handel.

Generalkonsulatet stängdes för många år sedan, men man insåg då snart att det gav Sverige mycket mer än det kostade att finnas representerat i USAs näst största stad, så regeringen återuppöppnade generalkonsulatet 1998. För att hålla kostnaderna nere gjorde man ett experiment att upprätta en myndighet med minimal budget. Det fanns alltså inte pengar till att anställa receptionist, chaufför eller assistenter till de två utsända handläggarna. Men bara alla konsulära ärenden för västra USA, som generalkonsulatet ansvarade för, gjorde snart att man var tvungen att ta in lite mer personal för att mäkta med efterfrågan.

Kanske var det därför som den nuvarande regeringen i år tog beslut att stänga generalkonsulatet igen? Det sägs ha varit en budgetfråga, trots att generalkonsulatet kostar betydligt mindre i drift än flera andra ambassader och representationer som Sverige har i världen. Tanken är nu att Ambassaden i Washington ska hantera passansökningar, främja svensk kultur och svenskt näringsliv även på västkusten. Vi får hoppas att det fungerar, så att inte Sverige tappar konkurrenskraft i jämförelse med de andra 88 länder som har råd att hålla sig med ett konsulat i Los Angeles.

I fredags var generalkonsulatets sista dag. Jag sänder en tanke till de forna kollegorna som därmed förlorar sina jobb trots att de har gjort ett fantastiskt arbete under många år, genom att föredömligt ha representerat Sverige och hjälpt svenskar i västra USA. Önskar er lycka till!

- …and the Oscar goes to Per!

Det var en regnig Oscarskväll och värden Jon Stewart hade onekligen en poäng i sin inledande kommentar om de tunga, dystra filmer som alla talar om:  ”-Does this town need a Hug?”

 Stämningen var likväl i topp i Hollywood’s Kodak Theater under prisutdelningen, där ovanligt många européer fick äntra scenen. Britterna utmärkte sig, både bland skådespelare och i andra kategorier. Irland drog vinstlott inte bara för bästa sång, utan även eftersom Daniel Day-Lewis, vinnaren i kategorin bästa manliga skådespelare. är både britt och irländare. Colin Farrells irländska märktes också tydligt (ni missade väl inte bilden där jag står bredvid Colin i inlägget nedan om Sundance?) …och nog var det imponerande att Marion Cotillard, fransyskan i den sjöjungfruiska Jean-Paul Gaultier kreationen, vann i kategorin Bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll som Edith Piaf i La Vie en Rose? I förra inlägget berättade jag hur nervös min österrikiske kollega var, så en liten gratulation är på sin plats för att de kammade hem vinsten i kategorin Best Foreign Language film.

 Men visst blev det också en del svenska inslag! Ingrid Bergman skymtades som hastigast i återblicksbilderna, ett par sekunder av Ingmar Bergmans verk framkallade stora applåder i segmentet In Memoriam och i slutet av ceremonin fick vi även äntligen en svensk Oscar!….tja, eller rättare sagt; en svensk fick en Oscar. Per Hallberg, som bor och arbetar här i L.A., delade priset med Karen Baker för ljudredigeringen av The Bourne Ultimatum. Det var den andra Oscarsstatyetten för Per som vann redan 1996 för ljudeffekts-redigeringen av Braveheart. Även 1998 var han nominerad men vann inte i sin kategori den gången. Vi är stolta över att ha så duktiga svenskar inom postproduktion och särskilt till Per säger vi …

Grattis!!

 PS. Jan Göransson, som är pressansvarig på Filminstitutet gjorde en intervju med Per Hallberg efter vinsten. Läs den på http://www.filmnyheterna.se.

- Från The Hives till EU-möte

 Det är för tillfället lite småregnigt i Los Angeles. Den där typen av väder då man gärna vill stanna inne, gå och lägga sig tidigt för att läsa en bra bok… … men ack nej, det har istället blivit många sena kvällar den här veckan…

 I måndags var det visserligen helgdag i USA (President’s Day), men många svenska spel och IT-företag  var ändå här för affärsmöten. De var på väg till San Francisco där GDC (Game Developers’ Conference) pågår den här veckan.

 The Hives var i Los Angeles i tisdags och spelade för fullsatt salong i en fantastisk konsertlokal ”The Wiltern”, som tidigare varit teater. När svenska artister uppträder i L.A. i små lokaler får man ofta en känsla av att det är mestadels svenskar som kommer, eftersom de ibland utgör 50% av publiken. Det var därför roligt att kunna notera att svenskarna den här gången, p.g.a den enorma publiken, försvann i mängden amerikaner som diggade The Hives. Vad jag kunde höra nämndes det inte överhuvudtaget att The Hives är från Sverige, men vi får hoppas att publiken, eller åtminstone fansen, redan vet att det inte är ett amerikanskt band …

 I går kväll hade SACC anordnat en business mixer på ett hotell, vars omdesignade bar blivit populär mötesplats för dem som arbetar i Century City. Ett bra initiativ för att värna om att unga svenska och amerikanska entreprenörer träffas.

I morse åkte jag till det franska generalkonsulatet. Eftersom Slovenien inte finns representerat i LA, håller fransmännen i våra lokala EU-möten. I morse diskuterade vi ett nytt initiativ att till hösten arrangera en EU-showcase med dokumentärfilmer och i vanlig ordning fanns det olika åsikter i gruppen om hur mycket pengar och antal filmer man kan ställa upp med. De stora länderna, Frankrike, Italien, UK och Tyskland har betydligt mer resurser för att främja sin filmindustri utomlands, än vad vi andra mindre länder har att tillgå. Till sist diskuterade vi också de problem som finns med att uppdatera och få in alla EU-evenemang på den webbsida vi tagit fram för att nå ut till LA-publiken. EU-länderna lovade att i framtiden informera administratören om de evenemang vi anordnar så att sidan blir mer aktuell och rättvisande:  www.europela.com 

Min österrikiske kollega rusade in på mötet försenad och stressad, med ursäkten ”-Sorry that I’m late, but for the first time in 20 years, we have an Oscar nomination, and things are chaotic!” (Se mer om Oscars nedan)  Jag minns hur mycket jobb det innebar för vår del när Sverige fick nomineringar två år i rad (Ondskan 2004 och Såsom i Himmelen 2005), så jag -och naturligtvis min franska kollega – kunde nicka förstående… Vi önskar Österrike och de andra fyra nominerade länderna lycka till på söndag!

- En knapp vecka till Oscarsgalan

 Nu är det bara en vecka kvar innan Oscarsgalan, den 80:nde i ordningen, går av stapeln i Los Angeles. På söndag 24 februari, kl 17.30 lokal tid börjar det och redan 16.30 går de inbjudna på röda mattan, som för dagen lagts ut på den avstängda Hollywood Boulevard. Den 25:e galan, som hölls år 1953, var den första som TV-sändes och nu har spektaklet utvecklats till en gala som ses av flera hundra miljoner tittare då den sänds av 106 internationella stationer över hela världen. Bara i USA ses sändningen av ca 75 miljoner, så det är onekligen värdefull reklam för de modeskapare som låter stjärnorna bära sina kreationer, om de får goda vitsord av modekritikerna i TV-rutan, vill säga…

Efter att de 3300 gästerna (och 250 seat fillers) lämnat Kodak theater börjar de olika efterfesterna runt om i stan. Den största och mest populära är Governor’s Ball som hölls första gången 1958 i det anrika Beverly Hilton Hotel i korsningen Wilshire och Santa Monica Boulevard, ett hotell som nyligen restaurerats och vars kännetecken, baren ”Trader Vics”, fått sig en ansiktslyftning likt den som utförs på de flesta Beverly Hills-bor som insett att de blivit äldre.

Årets Oscarsgala kommer inte att bjuda på några större spänningsmoment för oss svenskar. Det svenska bidraget i kategorin Best Foreign Language film, Roy Anderson’s Du levande, blev som bekant inte nominerad bland de 63 inlämnade bidragen. Istället är det Österrike, Kazakhstan, Polen, Israel och Ryssland som får hålla tummarna på söndag. Det mest svenska inslaget, (förutom att det finns svensk medverkan i ljudkategorin), är att vi förväntar oss några klipp av Ingmar Bergman i samband med att galan varje år uppmärksammar de stora filmmakare som gått ur tiden.

 Jon Stewart, som för andra året i rad står värd för galan, kan också notera att många nya ansikten nominerats i år, vissa av dem har inte ens hunnit fylla 40, vilket brukade anses ovanligt ungt förr i tiden då det ofta krävdes att man var en etablerad filmmakare med många succéer bakom sig för att komma ifråga för en Oscar. Vi får se på söndag hur de yngre står sig i konkurrensen med de mer etablerade som tävlar i samma kategori. Vi lär åtminstone få se dem senare på kvällen i reportagen från Governor’s Ball… 

- (Halva) jorden runt på några dagar

  När man bor utomlands blir semesterbesöken i Sverige ofta hektiska, eftersom man på ett par dagar ska hinna träffa både kollegor, familj och privata vänner.  Jag kom just tillbaka till LA efter en intensiv – och p.g.a. jetlag sömnlös – vecka i Sverige. När jag landade i Stockholm gick jag direkt till Guldbaggegalan. Mitt bagage hade oturligt nog fastnat i New York, men en gammal långklänning hade jag för säkerhets skull tryckt ner i handbagaget (Tyvärr var den knallröd och övriga gäster bar svart, så det var med lättnad jag såg Filminstitutets VD Cissi Elwin och senare även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth göra entré i lika illröda kreationer. Därmed var jag inte längre ensam.) I jämförelse med filmevenemangen i Hollywood ter sig den svenska filmvärlden, eller åtminstone gruppen människor som går på filmgalor av det här slaget, vara så liten eftersom de flesta verkar känna varandra. Jag imponerades över hur välorganiserat evenemanget var, både i samband med direkt-sändningen och efterfesten. De använde t.o.m. ”seatfillers”, precis som på Oscarsgalan. Men en stor skillnad från Hollywood var att gästerna i Stockholm inte anlände i limousine, utan snarare tog bussen eller en taxi.

 En annan kväll var det framgångarna för svensk musikindustri som uppmärksammades i samband med prisutdelningen av RockBjörnen. Även där träffade jag många bekanta som jag arbetat med tidigare i samband med spelningar och promotionsinsatser för svenska artister i USA. Därtill träffade jag flera av de nya artisterna vars låtar ännu inte hörts av oss utlandssvenskar. Även bland nykomlingarna är det viktigt för min del att snabbt lära mig vem som gjort vad, för att kunna presentera dem för rätt personer om de senare kommer över till LA.

 Innan jag åkte vidare till Helsingborg, (för att en månad försenat fira jul med familjen…), hann jag också med en kväll med ett par av mina privata vänner i Stockholm. Vi hade ursprungligen planerat för en liten tjejmiddag, inte minst eftersom min underbara vän Alexandra Pascalidou nu är gravid, men det verkade som att alla våra bekanta var på Teatergrillen den kvällen, så till sist var vi istället nio runt bordet.

 Alexandra hade just landat från Haparanda och Meja var ett par timmar tidigare i London. Tänk så fantastiskt att vi så enkelt kunnat resa så långt i olika riktningar och ändå kunde sammanstråla för att äta middag på kvällen!

…Världen har visst krympt.

- Sverige deltar i Sundance filmfestival

Den mest kända och kändistäta filmfestivalen i USA har just avslutats; Robert Redfords Sundance, som hålls varje år i januari i en skidort, Park City, utanför Salt Lake City i Utah. Det är svårt att få en film uttagen där, men för svensk del kom Jens Jonssons film Pingpong-kungen i år med som tävlandes i kategorin World Cinema Competition. Jens, som hittills varit mest känd för sina kortfilmer lyckades väl i sin långfilmsdebut och vann i kategorin – grattis! Vi anordnade i samarbete med Svenska Filminstitutet och BOB Film en svensk mottagning i Sundance för att marknadsföra det svenska bidraget. Även Jens själv och hans medarbetare Hans Gunnarsson närvarade. En annan svensk, Johan Renck (i Sverige även känd som Stakka Bo) fanns också med på ett hörn i Sundance eftersom han varit med i produktionen av en amerikansk film, Downloading Nancy. Johans film blev emellertid inte lika väl mottagen av den kritiska filmfestivalspubliken.

Sundance är känd i filmindustrikretsar för att vara en mötesplats där det nätverkas och där de tillresta från Los Angeles, New York och andra delar av världen får tillfälle att träffas under relativt avspända former. Filmpremiärerna avslutas ofta med en mottagning eller fest med skådespelarna. Även andra, t.ex. Paris Hilton, Sarah Jessica Parker och Snoop Dogg, anordnade i år stora påkostade fester i hopp om att attrahera de mest inflytelserika i branschen. 50 cent spelade en kväll och köerna ringlade längs med den lilla huvudgatan i Park City.

 Själv sprang jag bara på en amerikansk kändis, Colin Farrell, på efterfesten till hans nya film ”In Bruges”. Nu var det förstås inte Colin, utan de andra nya kontakterna som gjordes i minglet som var viktiga för vår del. Återstår att se om de kan leda till några kommande investeringar och samarbetsprojekt med svenska filmmakare. Det finns tusentals duktiga skådepelare och regissörer i Hollywood, så man kan förstå att det inte faller sig naturligt för dem att i första hand anlita personal som bor på andra sidan jordklotet… En svensk skådespelare ringde mig för en månad sedan från Stockholm och berättade att hon hade fått erbjudande om att provspela (s.k. audition) för en amerikansk film, men det blev inte av eftersom deras första fråga var: ”- So, can you come in tomorrow morning?” 

- Handelsministern besöker Kalifornien

Visst diskuterades även strejken, som jag skrev om nedan, när vår handelsminister Ewa Björling var på besök i Kalifornien förra veckan. Vid ett besök på Twentieth Century Fox berättade co-president Tomas Jegéus hur man arbetar i den mäktiga filmindustrin i Los Angeles. Handelsministern fick också träffa VD:n på det svensk-ägda film- och spelföretaget Paradox Entertainment, Fredrik Malmberg, som förklarade vikten av koncepträttigheter och licensering.

Tidigare samma morgon hade vi besökt tankesmedjan RAND:s huvudkontor i Santa Monica och där lyssnat till bl.a. den förre OECD-ambassadören David Aaron som talade både om situationen i Mellanöstern och om ”Handel och konfliktlösning”. 

För att ge de svenska organisationer som arbetar med Sverigefrämjande en chans att diskutera främjandets förutsättningar med ministern, samlades vi för en intern workshop uppe på generalkonsulatet. Jag fick agera moderator och hade bjudit in några svenska företag som bidrog med kunskap om vilka behov svenska företag har på den amerikanska marknaden och kunde belysa våra frågeställningar ur företagsperspektiv. Det blev en intressant och lärorik övning för många av deltagarna.

 Dagen därpå körde vi till La Jolla, ett litet samhälle utanför San Diego. Där diskuterades bio finance och det som brukar kallas life sciences med bioteknikföretag och riskkapitalister. Ett möte på Scripps Institute hann ministern också med, innan hon slutligen skyndade vidare till bilmässan i Detroit. Det blev visserligen ett kort besök i Kalifornien, men rent innehållsmässigt hann vi ändå med en hel del…

- WGA strejkens effekter

Manusförfattarnas strejk, som pågått i fem veckor, börjar få effekt på andra yrkesgrupper i film och TV-industrin. När Jay Leno’s Tonight Show slutade spela in nya avsnitt sades ett 80-tal personer upp, då det inte längre fanns något jobb för dem. Leno kritiserades för att han tidigare hade försäkrat personalen att de inte skulle drabbas och för att ha tagit parti för de strejkande. En av Lenos konkurrenter hade dessutom betalat sina arbetare ur egen ficka, för att de inte skulle sägas upp.

När en del av produktionskedjan avstannar får det konsekvenser för alla som arbetar i Hollywood, allt från filmstjärnor till hårstylister. I de fall då produktioner ställs in behövs inte längre kameramän, producenter, regissörer eller ens de dagliga matleveranserna. Brad Pitt lämnade nyligen en pågående inspelning av filmen ”State of Play” eftersom de förbättringar han önskade i manuset inte kunde genomföras p.g.a. strejken. Universal Studios valde att inte avstanna filminspelningen, utan istället ersätta Brad Pitt med Russel Crowe.  

Många inom film- och TV-industrin har de senaste veckorna börjat leta efter andra tillfälliga jobb för att klara av sitt uppehälle och  boende. (Hyreskostnaderna är oerhört höga här). Det beräknas att strejken kan komma att kosta 1 miljard USD för den lokala ekonomin i Los Angeles om den fortsätter in i januari månad.

 Det märks även på TV-utbudet att flera kanaler nu ersatt sina populära TV-serier med repriser och dokussåpor. TV-kanalen NBC försöker fylla sina programtablåer med det som inte kräver manus, exempelvis spel och tävlingsprogram. Deras största show ”American Idol” klarar sig utan manuskript och premiärdatumet den 15 januari ligger fast.  I den amerikanska TV-branschen diskuteras det för närvarande om dispens kan ges eller ej för NBC:s sändning av Golden Globes galan och för Oscarsgalan, som sänds av ABC. Även säsongen för pilotprogram, som styr vilka TV-serier som sedan tas i längre produktion, kan komma att drabbas om strejken drar ut på tiden.

Vi är nog många som ibland klagar på att det inte finns något bra på TV. Kanske kan det här förklara varför det ibland blir så…

  

- Eliason Award

I lördags arrangerade svensk-amerikanska handelskammaren  i Los Angeles (SACC-GLA) en stor galamiddag för att hylla årets mottagare av Eliason-priset; Tomas Jegéus, vice-president på Fox International. Tomas familj hade rest från Sverige till Los Angeles för att delta vid utdelningen. Priset utdelas årligen till en person som aktivt bidragit till att stärka relationen mellan USA och Sverige och i Tomas fall var det ingen tvekan om saken, då han bidragit till att flera svenska filmproduktioner fått finansiering av Fox och att företaget i allt större utsträckning börjat intressera sig för att arbeta med Sverige och svenskar. Priset överlämnades av den svenska generalkonsuln i Los Angeles, Nina Ersman. Detta följdes av ett personligt och proffsigt tacktal av pristagaren, som väckte allas beundran.  

För maten svarade Conny Anderson, som är en de främsta svenska kockarna i Los Angeles, tidigare chefskock på bl.a. Four Seasons och där utdelningsceremonin hölls på Beverly Wilshire Hotel (dvs. hotellet där Pretty Woman spelades in, på hörnet till Rodeo Drive.) Runar Sögaard var kvällens konferencier. Han uppmanade alla att lägga bud i den s.k. silent auction som samtidigt pågick. Silent auction är ett vanligt förekommande fenomen i USA och det bidrar till att finansiera olika sorters verksamhet, i det här fallet handelskammarens.

De senaste årens Eliason-pristagare har varit Kent Berg och Maud Adams. 

Grattis, Tomas, till utmärkelsen!