- Årets Mamas and Papas

Ikväll var Melissa och jag på Årets Mama-gala på Berns i Stockholm. Det var en överväldigande stor andel kvinnor i publiken.

Annika Lantz var presentatör i prisutdelningen, där flera kvinnor utsågs till Årets Mama i respektive kategori. Exempelvis blev vår EU-minister Birgitta Ohlsson Årets karriär-Mama, Katrin Zytomierska blev Årets provokatör-Mama, Zinat Pirzadeh Årets komiker-Mama och Marcus Birro tog hem kategorin Årets Papa.  Därefter var det dags för modevisning. Naturligtvis tog jag ett par bilder av min väninna Alexandra Pascalidou som visade vackra kläder tillsammans med sin dotter Melina.

Jag pratade en stund med vår EU-minister Birgitta Ohlsson och hennes man Mark Klamberg, vars dotter Stella är 4 månader. Trots att Melissa är ett par månader äldre var de båda flickorna ungefär lika stora. Det var intressant att höra hur de har löst föräldraledigheten och lyckats tillse att båda kunnat göra karriär med ett spädbarn hemma. Om det hade varit möjligt i Stockholms city att lämna barn till förskola innan de uppnått 1 års ålder hade jag också gärna gått tillbaka till arbetet innan ett helt år gått och sparat viss del av min föräldraledighet tills Melissa blivit större.  Nu fungerar det ju tyvärr inte för ensamstående såvida man inte har råd med privat barnflicka. Jag måste därför erkänna att jag avundas dem lite för att de kan dela tiden sinsemellan. Då blir det mer en känsla av ett val man gör, istället för att uppleva det som påtvingat p.g.a bristen på flexibel barnomsorg. 

Det blev en intressant diskussion, men det riktigt stora samtalsämnet för kvällen var naturligtvis beskedet att Mona Sahlin avgår som partiledare…

- …and the Oscar goes to Per!

Det var en regnig Oscarskväll och värden Jon Stewart hade onekligen en poäng i sin inledande kommentar om de tunga, dystra filmer som alla talar om:  ”-Does this town need a Hug?”

 Stämningen var likväl i topp i Hollywood’s Kodak Theater under prisutdelningen, där ovanligt många européer fick äntra scenen. Britterna utmärkte sig, både bland skådespelare och i andra kategorier. Irland drog vinstlott inte bara för bästa sång, utan även eftersom Daniel Day-Lewis, vinnaren i kategorin bästa manliga skådespelare. är både britt och irländare. Colin Farrells irländska märktes också tydligt (ni missade väl inte bilden där jag står bredvid Colin i inlägget nedan om Sundance?) …och nog var det imponerande att Marion Cotillard, fransyskan i den sjöjungfruiska Jean-Paul Gaultier kreationen, vann i kategorin Bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll som Edith Piaf i La Vie en Rose? I förra inlägget berättade jag hur nervös min österrikiske kollega var, så en liten gratulation är på sin plats för att de kammade hem vinsten i kategorin Best Foreign Language film.

 Men visst blev det också en del svenska inslag! Ingrid Bergman skymtades som hastigast i återblicksbilderna, ett par sekunder av Ingmar Bergmans verk framkallade stora applåder i segmentet In Memoriam och i slutet av ceremonin fick vi även äntligen en svensk Oscar!….tja, eller rättare sagt; en svensk fick en Oscar. Per Hallberg, som bor och arbetar här i L.A., delade priset med Karen Baker för ljudredigeringen av The Bourne Ultimatum. Det var den andra Oscarsstatyetten för Per som vann redan 1996 för ljudeffekts-redigeringen av Braveheart. Även 1998 var han nominerad men vann inte i sin kategori den gången. Vi är stolta över att ha så duktiga svenskar inom postproduktion och särskilt till Per säger vi …

Grattis!!

 PS. Jan Göransson, som är pressansvarig på Filminstitutet gjorde en intervju med Per Hallberg efter vinsten. Läs den på http://www.filmnyheterna.se.

- En knapp vecka till Oscarsgalan

 Nu är det bara en vecka kvar innan Oscarsgalan, den 80:nde i ordningen, går av stapeln i Los Angeles. På söndag 24 februari, kl 17.30 lokal tid börjar det och redan 16.30 går de inbjudna på röda mattan, som för dagen lagts ut på den avstängda Hollywood Boulevard. Den 25:e galan, som hölls år 1953, var den första som TV-sändes och nu har spektaklet utvecklats till en gala som ses av flera hundra miljoner tittare då den sänds av 106 internationella stationer över hela världen. Bara i USA ses sändningen av ca 75 miljoner, så det är onekligen värdefull reklam för de modeskapare som låter stjärnorna bära sina kreationer, om de får goda vitsord av modekritikerna i TV-rutan, vill säga…

Efter att de 3300 gästerna (och 250 seat fillers) lämnat Kodak theater börjar de olika efterfesterna runt om i stan. Den största och mest populära är Governor’s Ball som hölls första gången 1958 i det anrika Beverly Hilton Hotel i korsningen Wilshire och Santa Monica Boulevard, ett hotell som nyligen restaurerats och vars kännetecken, baren ”Trader Vics”, fått sig en ansiktslyftning likt den som utförs på de flesta Beverly Hills-bor som insett att de blivit äldre.

Årets Oscarsgala kommer inte att bjuda på några större spänningsmoment för oss svenskar. Det svenska bidraget i kategorin Best Foreign Language film, Roy Anderson’s Du levande, blev som bekant inte nominerad bland de 63 inlämnade bidragen. Istället är det Österrike, Kazakhstan, Polen, Israel och Ryssland som får hålla tummarna på söndag. Det mest svenska inslaget, (förutom att det finns svensk medverkan i ljudkategorin), är att vi förväntar oss några klipp av Ingmar Bergman i samband med att galan varje år uppmärksammar de stora filmmakare som gått ur tiden.

 Jon Stewart, som för andra året i rad står värd för galan, kan också notera att många nya ansikten nominerats i år, vissa av dem har inte ens hunnit fylla 40, vilket brukade anses ovanligt ungt förr i tiden då det ofta krävdes att man var en etablerad filmmakare med många succéer bakom sig för att komma ifråga för en Oscar. Vi får se på söndag hur de yngre står sig i konkurrensen med de mer etablerade som tävlar i samma kategori. Vi lär åtminstone få se dem senare på kvällen i reportagen från Governor’s Ball… 

- (Halva) jorden runt på några dagar

  När man bor utomlands blir semesterbesöken i Sverige ofta hektiska, eftersom man på ett par dagar ska hinna träffa både kollegor, familj och privata vänner.  Jag kom just tillbaka till LA efter en intensiv – och p.g.a. jetlag sömnlös – vecka i Sverige. När jag landade i Stockholm gick jag direkt till Guldbaggegalan. Mitt bagage hade oturligt nog fastnat i New York, men en gammal långklänning hade jag för säkerhets skull tryckt ner i handbagaget (Tyvärr var den knallröd och övriga gäster bar svart, så det var med lättnad jag såg Filminstitutets VD Cissi Elwin och senare även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth göra entré i lika illröda kreationer. Därmed var jag inte längre ensam.) I jämförelse med filmevenemangen i Hollywood ter sig den svenska filmvärlden, eller åtminstone gruppen människor som går på filmgalor av det här slaget, vara så liten eftersom de flesta verkar känna varandra. Jag imponerades över hur välorganiserat evenemanget var, både i samband med direkt-sändningen och efterfesten. De använde t.o.m. ”seatfillers”, precis som på Oscarsgalan. Men en stor skillnad från Hollywood var att gästerna i Stockholm inte anlände i limousine, utan snarare tog bussen eller en taxi.

 En annan kväll var det framgångarna för svensk musikindustri som uppmärksammades i samband med prisutdelningen av RockBjörnen. Även där träffade jag många bekanta som jag arbetat med tidigare i samband med spelningar och promotionsinsatser för svenska artister i USA. Därtill träffade jag flera av de nya artisterna vars låtar ännu inte hörts av oss utlandssvenskar. Även bland nykomlingarna är det viktigt för min del att snabbt lära mig vem som gjort vad, för att kunna presentera dem för rätt personer om de senare kommer över till LA.

 Innan jag åkte vidare till Helsingborg, (för att en månad försenat fira jul med familjen…), hann jag också med en kväll med ett par av mina privata vänner i Stockholm. Vi hade ursprungligen planerat för en liten tjejmiddag, inte minst eftersom min underbara vän Alexandra Pascalidou nu är gravid, men det verkade som att alla våra bekanta var på Teatergrillen den kvällen, så till sist var vi istället nio runt bordet.

 Alexandra hade just landat från Haparanda och Meja var ett par timmar tidigare i London. Tänk så fantastiskt att vi så enkelt kunnat resa så långt i olika riktningar och ändå kunde sammanstråla för att äta middag på kvällen!

…Världen har visst krympt.

- Sverige deltar i Sundance filmfestival

Den mest kända och kändistäta filmfestivalen i USA har just avslutats; Robert Redfords Sundance, som hålls varje år i januari i en skidort, Park City, utanför Salt Lake City i Utah. Det är svårt att få en film uttagen där, men för svensk del kom Jens Jonssons film Pingpong-kungen i år med som tävlandes i kategorin World Cinema Competition. Jens, som hittills varit mest känd för sina kortfilmer lyckades väl i sin långfilmsdebut och vann i kategorin – grattis! Vi anordnade i samarbete med Svenska Filminstitutet och BOB Film en svensk mottagning i Sundance för att marknadsföra det svenska bidraget. Även Jens själv och hans medarbetare Hans Gunnarsson närvarade. En annan svensk, Johan Renck (i Sverige även känd som Stakka Bo) fanns också med på ett hörn i Sundance eftersom han varit med i produktionen av en amerikansk film, Downloading Nancy. Johans film blev emellertid inte lika väl mottagen av den kritiska filmfestivalspubliken.

Sundance är känd i filmindustrikretsar för att vara en mötesplats där det nätverkas och där de tillresta från Los Angeles, New York och andra delar av världen får tillfälle att träffas under relativt avspända former. Filmpremiärerna avslutas ofta med en mottagning eller fest med skådespelarna. Även andra, t.ex. Paris Hilton, Sarah Jessica Parker och Snoop Dogg, anordnade i år stora påkostade fester i hopp om att attrahera de mest inflytelserika i branschen. 50 cent spelade en kväll och köerna ringlade längs med den lilla huvudgatan i Park City.

 Själv sprang jag bara på en amerikansk kändis, Colin Farrell, på efterfesten till hans nya film ”In Bruges”. Nu var det förstås inte Colin, utan de andra nya kontakterna som gjordes i minglet som var viktiga för vår del. Återstår att se om de kan leda till några kommande investeringar och samarbetsprojekt med svenska filmmakare. Det finns tusentals duktiga skådepelare och regissörer i Hollywood, så man kan förstå att det inte faller sig naturligt för dem att i första hand anlita personal som bor på andra sidan jordklotet… En svensk skådespelare ringde mig för en månad sedan från Stockholm och berättade att hon hade fått erbjudande om att provspela (s.k. audition) för en amerikansk film, men det blev inte av eftersom deras första fråga var: ”- So, can you come in tomorrow morning?” 

- Eliason Award

I lördags arrangerade svensk-amerikanska handelskammaren  i Los Angeles (SACC-GLA) en stor galamiddag för att hylla årets mottagare av Eliason-priset; Tomas Jegéus, vice-president på Fox International. Tomas familj hade rest från Sverige till Los Angeles för att delta vid utdelningen. Priset utdelas årligen till en person som aktivt bidragit till att stärka relationen mellan USA och Sverige och i Tomas fall var det ingen tvekan om saken, då han bidragit till att flera svenska filmproduktioner fått finansiering av Fox och att företaget i allt större utsträckning börjat intressera sig för att arbeta med Sverige och svenskar. Priset överlämnades av den svenska generalkonsuln i Los Angeles, Nina Ersman. Detta följdes av ett personligt och proffsigt tacktal av pristagaren, som väckte allas beundran.  

För maten svarade Conny Anderson, som är en de främsta svenska kockarna i Los Angeles, tidigare chefskock på bl.a. Four Seasons och där utdelningsceremonin hölls på Beverly Wilshire Hotel (dvs. hotellet där Pretty Woman spelades in, på hörnet till Rodeo Drive.) Runar Sögaard var kvällens konferencier. Han uppmanade alla att lägga bud i den s.k. silent auction som samtidigt pågick. Silent auction är ett vanligt förekommande fenomen i USA och det bidrar till att finansiera olika sorters verksamhet, i det här fallet handelskammarens.

De senaste årens Eliason-pristagare har varit Kent Berg och Maud Adams. 

Grattis, Tomas, till utmärkelsen!