- Utrikesdeklaration och dataspelsindustrin

Jag är nu tillbaka på UD i Stockholm i avvaktan på besked om var jag ska placeras nästa gång.  Eftersom jag ska vara tjänstledig några månader i sommar, har personalavdelningen satt mig på en tillfällig tjänst. Mitt nya arbetsrum ligger av en slump på Drottninggatan, bara sju meter (!) från min bostad. Inte ens när jag bott på s.k.  ”compound”  i utlandet har jag haft så nära till jobbet. Trots snöproblemen i Stockholm den här veckan har jag alltså inte haft några problem att ta mig till jobbet…

Förra veckan presenterade utrikesminister Carl Bildt den årliga utrikesdeklarationen i riksdagen, följt av debatt med övriga partier. Själva deklarationen innehöll inga större nyheter jämfört med tidigare år. (Läs den gärna på www.ud.se) Senare samma eftermiddag presenterades deklarationen i kortform för oss som arbetar på UD. Våra tre statsråd Carl Bildt, Ewa Björling, Gunilla Carlsson närvarade och svarade på frågor från personalen.

För egen del reagerade jag på att utrikesministern då nämnde dataspelsindustrin som ett av de mest framgångsrika svenska nyheterna inom Sverigefrämjandet. Som flera av er vet, arbetade jag med att främja bl.a. den svenska dataspelsindustrin under de fem år då jag var placerad i Los Angeles 2003-2008. Vi lade ner mycket arbete på att hjälpa svenska företag inom branschen och jag skrev varje år rapporter från E3- och GDC-mässorna (dvs världens största dataspelsmässor).   

Eftersom den nuvarande regeringen valt att stänga just Generalkonsulatet i Los Angeles (GK LA), den enda av UD:s myndigheter som arbetat aktivt med att främja bl.a. den branschen, har många tolkat det som en signal om nedprioritering. Det var därför förvånande, men positivt, att våra ministrar pekar ut en av de branscher som just GK LA hade fokus på, när de nämner nya svenska områden som förtjänar att främjas och marknadsföras utomlands. Förhoppningsvis inser de därmed att det faktiskt gav resultat att GK, ISA och Exportrådet i flera år satsade på att ge svenska företag draghjälp  i den hårda konkurrensen på USA:s västkust.

- (Halva) jorden runt på några dagar

  När man bor utomlands blir semesterbesöken i Sverige ofta hektiska, eftersom man på ett par dagar ska hinna träffa både kollegor, familj och privata vänner.  Jag kom just tillbaka till LA efter en intensiv – och p.g.a. jetlag sömnlös – vecka i Sverige. När jag landade i Stockholm gick jag direkt till Guldbaggegalan. Mitt bagage hade oturligt nog fastnat i New York, men en gammal långklänning hade jag för säkerhets skull tryckt ner i handbagaget (Tyvärr var den knallröd och övriga gäster bar svart, så det var med lättnad jag såg Filminstitutets VD Cissi Elwin och senare även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth göra entré i lika illröda kreationer. Därmed var jag inte längre ensam.) I jämförelse med filmevenemangen i Hollywood ter sig den svenska filmvärlden, eller åtminstone gruppen människor som går på filmgalor av det här slaget, vara så liten eftersom de flesta verkar känna varandra. Jag imponerades över hur välorganiserat evenemanget var, både i samband med direkt-sändningen och efterfesten. De använde t.o.m. ”seatfillers”, precis som på Oscarsgalan. Men en stor skillnad från Hollywood var att gästerna i Stockholm inte anlände i limousine, utan snarare tog bussen eller en taxi.

 En annan kväll var det framgångarna för svensk musikindustri som uppmärksammades i samband med prisutdelningen av RockBjörnen. Även där träffade jag många bekanta som jag arbetat med tidigare i samband med spelningar och promotionsinsatser för svenska artister i USA. Därtill träffade jag flera av de nya artisterna vars låtar ännu inte hörts av oss utlandssvenskar. Även bland nykomlingarna är det viktigt för min del att snabbt lära mig vem som gjort vad, för att kunna presentera dem för rätt personer om de senare kommer över till LA.

 Innan jag åkte vidare till Helsingborg, (för att en månad försenat fira jul med familjen…), hann jag också med en kväll med ett par av mina privata vänner i Stockholm. Vi hade ursprungligen planerat för en liten tjejmiddag, inte minst eftersom min underbara vän Alexandra Pascalidou nu är gravid, men det verkade som att alla våra bekanta var på Teatergrillen den kvällen, så till sist var vi istället nio runt bordet.

 Alexandra hade just landat från Haparanda och Meja var ett par timmar tidigare i London. Tänk så fantastiskt att vi så enkelt kunnat resa så långt i olika riktningar och ändå kunde sammanstråla för att äta middag på kvällen!

…Världen har visst krympt.

- Veckans besök

Den här veckan har vi haft två delegationer på besök från Sverige.  Försvarsberedningen, under ledning av Göran Lennmarker, mellanlandade i Los Angeles på sin väg från Asien till Washington. Vi passade på att ge dem ett program i syfte att delge den syn man har i västra USA på  försvars- och säkerhetsfrågor. Vi började med en förmiddag på tankesmedjan RAND, där experter och forskare talade om Asien, Ryssland och länken mellan USA och Europa. Därefter hade vi bett FBI och en representant från Sheriffen komma upp till våra kontorslokaler, trots att det där f.n. snarare ser ut som en byggarbetsplats. Sheriffens representant tycktes inte vara avskräckt av röran. Han berättade om krisberedskap och hur man tacklar hotet från naturkatastrofer, såsom jordbävningar och bränder. FBI-agenten beskrev vad man gör för att komma till bukt med organiserad brottslighet och en direktör från hamnen talade därefter om säkerhetsaspekter i Los Angeles hamn, som är en av världens största.

I slutet av veckan kom ett par personer från Svenska Institutet (Si) på besök för att diskutera kommande samarbete och projekt nästa år i Los Angeles. I torsdags stod vi gemensamt värdar för en mottagning i samband med filmfestivalen AFI, där Ingmar Bergmans film Skammen visades. Max von Sydow, som var med i filmen i yngre upplaga, fanns på plats på biografen. På fredagskvällen avslutade vi Si:s besök med att göra en liten mottagning hemma hos mig för de personer som besökarna inte haft tid att träffa i annan form under de två dagarna.

- Washington och Paris

   Det har varit en intensiv vecka med mycket resande. Vi var kallade till Washington DC för ett arbetsmöte för alla som arbetar med att marknadföra Sverige i USA, Kanada och Mexiko. Om ni har möjlighet att åka till Washington får ni inte missa ett titt på det nya House of Sweden. Bl.a den svenska ambassaden ligger däri och byggnaden har stora utrymmen för utställningar och olika evenemang.

  Efter arbetsveckan i Washington åkte jag privat över helgen till Paris. Jag bodde där tidigare och det känns fortfarande som hemma, men vissa saker har verkligen förändrats de senaste åren. Jag förvånades över att rugby blivit så stort. Den helgen hölls matchen mellan Frankrike och England och hela Paris stod i hög förväntan. Jag kunde med nöd och näppe hitta ett ledigt hotellrum och under den kvällen då matchen utspelade sig var det sorgestämning ute på stan.  Jag behöver väl knappast förklara att fransmännen förlorade…?  Rugby var ett betydligt större samtalsämne bland mina vänner än exempelvis strejken eller president Sarkozys skilsmässa. Tala om Rugby-feber!

- ”Taxi” av Alexandra Pascalidou

När jag var i Sverige förra veckan passade jag på att gratulera min underbart trevliga vän Alexandra Pascalidou, som just släppt en ny bok, ”Taxi”. Boken bygger på historier och livsöden som Alexandra hört berättas av taxichaufförer när hon varit ute och rest i världen, inklusive när hon varit här i Los Angeles. Alexandra bjöd in oss alla till ett book release party på Rival. Vår gemensamma vän Sofia Eng (skådespelerska och makeup-artist) hade kvällen till ära sminkat och fixat Alexandras hår, så jag lovade att ta många bilder av skönheten. I vimlet träffade jag på många gamla bekanta. Meja Bäckman var där med sin pojkvän Torkel. Hon berättade att hon arbetar på en ny CD, som vi nu väntar med spänning på. Stylisten Angelina Jolin kom med ett stort gäng från New York. Efter att Alexandra signerat böcker i flera timmar samlades vi några stycken för att äta en sen middag. Jag fick då tillfälle att prata med en vacker grekiska (Annet), som representerade Cypern i Eurovisions-slagerfestivalen för ett par år sedan.

Tack, Alexandra, från oss alla för en underbar kväll!