- Generalkonsulatet stängs – igen.

 

 

 

 

 

Det har varit en sorglig helg. Även om jag numera representerar Sverige i FN  i Genève, ligger mig naturligtvis min förra arbetsplats i Los Angeles varmt om hjärtat. Jag arbetade i fem år som konsul på generalkonsulatet i Los Angeles och lämnade L.A. för ungefär ett år sedan. Det var väldigt mycket jobb under de fem åren. Kalifornien, som är världens sjätte största ekonomi, är en viktig marknad för Sverige, särskilt för den svenska filmindustrin, musikbranschen, bioteknik- och miljöteknikindustrin.  Varje vecka anordnades olika evenemang för att främja svensk industri och öppna dörrar till nya samarbeten och utökad handel.

Generalkonsulatet stängdes för många år sedan, men man insåg då snart att det gav Sverige mycket mer än det kostade att finnas representerat i USAs näst största stad, så regeringen återuppöppnade generalkonsulatet 1998. För att hålla kostnaderna nere gjorde man ett experiment att upprätta en myndighet med minimal budget. Det fanns alltså inte pengar till att anställa receptionist, chaufför eller assistenter till de två utsända handläggarna. Men bara alla konsulära ärenden för västra USA, som generalkonsulatet ansvarade för, gjorde snart att man var tvungen att ta in lite mer personal för att mäkta med efterfrågan.

Kanske var det därför som den nuvarande regeringen i år tog beslut att stänga generalkonsulatet igen? Det sägs ha varit en budgetfråga, trots att generalkonsulatet kostar betydligt mindre i drift än flera andra ambassader och representationer som Sverige har i världen. Tanken är nu att Ambassaden i Washington ska hantera passansökningar, främja svensk kultur och svenskt näringsliv även på västkusten. Vi får hoppas att det fungerar, så att inte Sverige tappar konkurrenskraft i jämförelse med de andra 88 länder som har råd att hålla sig med ett konsulat i Los Angeles.

I fredags var generalkonsulatets sista dag. Jag sänder en tanke till de forna kollegorna som därmed förlorar sina jobb trots att de har gjort ett fantastiskt arbete under många år, genom att föredömligt ha representerat Sverige och hjälpt svenskar i västra USA. Önskar er lycka till!

- Kyrkor och TV-folk i Los Angeles

   

Under veckan i Kalifornien körde vi genom ett tiotal småstäder längs med kusten i Orange County, från L.A. ner till San Diego. Vi hann bl.a. stanna till i Hermosa Beach, Redondo Beach, Newport Beach och Laguna Beach, ställen som för mig blivit välkända efter tiden då jag bodde där förra året. Om ni tänkt er en biltur från LA, kan jag rekommendera att stanna till vid en liten kyrka som ligger i en skogslund i Palos Verdes, utanför Long Beach. Det heter Wayfarer’s Chapel. Det som gör platsen så magisk och romantisk är den underbara utsikten över havet, rosenträdgården och det faktum att kapellet byggts i glas, så inne i kyrkan känns det som att man står utomhus, mitt bland träden. Det är Lloyd Wright (son till Frank Lloyd Wright) som har designat kyrkan. Glaset är så diskret att man knappt ser byggnaden som är inbäddad i skogslunden. Om ni tittar noga på den första bilden ovan, ser ni att det inte bara är trädstammar, utan även träpelare som håller upp glasväggarna. Det är en s.k. Swedenborgian Church, uppkallad efter en svensk.

Om några av er nu funderar på att gifta er där, kan jag tipsa om att jag såg en skylt att det kostar $1800 ($2300 på fre-söndagar) att låna kapellet 2 timmar, men då ingår också präst, inspelad musik och stearinljus.  :-)

Min sista kväll i LA åt jag middag med tre svenska väninnor som alla arbetar i TV-branschen i Los Angeles. Vi gick in en sväng på SkyBar innan vi åkte hem och sprang då på Hans Fahlén, även han i TV-branschen, som var i L.A för att spela in ett avsnitt av ”Spårlöst”. Fin avslutningskväll på resan. Nu bär det av hemåt till Genève igen!

- Meja och NÅID i L.A.

Söndag eftermiddag och ni i Sverige har just bytt till sommartid, så fr.o.m idag har vi återigen 9 timmars tidsskillnad mellan L.A. och Sverige.

 

Jag blev just klar med städningen efter det nätverksevenemang för musikbranschen som Meja och jag anordnade hemma hos mig i fredagskväll. In i det sista höll vi på med förberedelserna. Vi var tvungna att ändra upplägg och handla hem mer allteftersom antalet bekräftade gäster växte. Det var ursprungligen tänkt att vara en informell after-work för den inre kretsen av musiker och branschfolk som hjälpt  Meja i arbetet med det nya albumet ”Urban Gypsy” som just nu spelas in här i Los Angeles. Vi ville passa på att matcha den kretsen med andra svenska musiker som arbetar i stan. Ryktet spred sig i branschen och alla ville plötligt komma, så ca 120 gäster som på olika sätt har med musikindustrin att göra, tittade in under kvällens lopp, varav flera välkända namn bl.a. Jonas Åkerlund, låtskrivaren Jeff Barry, Tom Deluca, managern Bill Siddons, svenske rockaren Jamie Meyer, Billboards Fred Bronson, generalkonsul Nina Ersman, m fl.

 

Tack och lov var vädret fint så att vi kunde vara utomhus och stämningen kändes ungefär som en svensk valborgsmässoafton. Meja framförde några låtar, både gamla och nya, i akustisk version tillsammans med producenten och låtskrivaren Martin Landquist, Johan Carlsson, Rickard Göransson och den amerikanske låtskrivaren Jed Leiber. Johan och Rickard är två av killarna i CarolinaLiars, dvs. Max Martins nya band.

Det har varit en intensiv vecka för svensk musik i Los Angeles. Martin Landquist gjorde tidigare i veckan ett releaseparty på nattklubben Goa, för sitt eget projekt NÅID:s CD ”Varanasi”  (producerad tillsammans med Enzo Buono) Om det är någon som inte redan känner till NÅID:s härliga sound kan ni lyssna på www.myspace.com/naidmusic

- När du får oväntat besök

Det har varit en stressig månad på kontoret  med många sena kvällar så jag har inte hunnit med att blogga och berätta för er om vardagslivet här i L.A. Det verkar som att många svenskar kommer hit i påsktider; de svenska besöken har avlöst varandra de senaste veckorna. För ett år sedan föreslog jag på skoj till mina två väninnor journalisten Alexandra Pascalidou och sångerskan Meja att de skulle planera att komma till L.A. för en återträff. Idén rann sedan ut i sanden, men nu kom plötsligt båda två hit samtidigt av en ren slump. Alexandra, som är höggravid, reste med två grekisk-svenska väninnor. (Du kan läsa i Alexandras blogg om resan till L.A. och Las Vegas.)  

 Trots graviditeten orkade Alexandra följa med oss ut varje kväll. Under hennes sista kväll i L.A. lyckades vi få ihop en intressant grupp svenskar som alla var i sta’n under påskhelgen. Vi träffades på Chateau Marmont, ett välkänt ställe i L.A, där vi tack vare Sofia Engs goda kontakter med serveringspersonalen fått ett bord mitt bland Hollywood-societeten. Det råder fotograferingsförbud där inne, så vi har bara ett par suddiga smygfotografier som minne av kvällen. Det som började som fyra väninnors tjejmiddag (Sofia, Alexandra, Meja och jag själv) växte allteftersom kvällen gick till ett större och större gäng av tillresta svenskar. Vi fyra fick sällskap av bl.a. Filip Hammar (som spelat in en TV-serie i LA), Jenny Karlsson, stylisten Angelina Jolin med maken Stefan och t.o.m. Stinson som arbetar på restaurangen sällade sig till vår grupp.

Vid bordet bredvid firade Eva Longoria, Cameron Diaz och andra en väninnas födelsedag och vid de andra borden syntes diverse märkliga (läs: plastikopererade och konstigt klädda) stamgäster. De måste förstås ha tyckt att vi var ännu märkligare, då det bara kom fler och fler till vårt bord som alla talade det där konstiga språket som de inte riktigt kunde placera. Till sist vågade en av gästerna fråga mig:

 ”-Sorry, but is that Icelandic you guys are talking over there…?”