- Sverige granskades i FN

Det blev förvånansvärt lite uppmärksamhet i svensk media när MR-situationen i Sverige  granskades av FN för någon vecka sedan. Det var inom den s.k. UPR-mekanismen (Universal Periodic Review), som jag skrivit om tidigare i bloggen. Den som var utsedd att leda den svenska delegationen var kabinettsekreteraren Frank Belfrage. Hade jag inte varit mammaledig för tillfället skulle jag gärna ha åkt ner till  Genève för att vara med under granskningen. Det var ju UPR-granskningarna jag arbetade med hela förra året.  

Så, hur gick det?  Tja, jag såg bara en liten notis i DN förra veckan, där de berättade att Sverige blivit kritiserat för bristande jämställdhet och att vi inte ger tillräckligt skydd åt minoriteter. 

Jag tittade nu igenom arbetsgruppens slutrapport och såg att Sverige fått totalt 149 rekommendationer av de andra FN-länderna, varav vi gett stöd åt 88 och avvisat 12. De återstående 49 rekommendationerna ska regeringen ge svar på senare i sommar.

Om du är intresserad av att läsa hela listan, finns rapporten här:

http://lib.ohchr.org/HRBodies/UPR/Documents/Session8/SE/A_HRC_WG.6_8_L.10_Sweden.pdf

- Lucia och min sista UPR

Vi tjuvstartade luciafirandet i Genève.  Redan i fredags kväll samlade vi alla svenskar som arbetar på FN och i andra internationella organisationer till en luciamottagning med inhyrt luciatåg.  Tyvärr har jag inte lyckats ladda ner de fina bilder jag tog med telefonen, så ni får istället försöka föreställa er så stämningsfullt det blev.

På jobbet har det varit  intensivt in i det sista. Ni som följer den här bloggen vet vid det här laget vad ”UPR” står för; Universal periodic review är den universella granskningsmekanismen inom  MR-rådet, där alla FN:s medlemsstater granskas i hur MR-situationen ser ut i landet och vilka åtgärder regeringen tar för att tillse respekt för MR. I varje UPR-runda granskas 16 länder och i maj kommer det att vara Sveriges tur. Det har ni säkert läst om i svenska tidningar.

I fredags avslutades så den sjätte rundan, vari följande länder granskades: Eritrea, Cypern, Dominikanska republiken, Dominica, Bhutan, Brunei Darussalam, Kambodja, DRC (Kongo), DPRK (Nordkorea), Etiopien, Costa Rica, Norge, Albanien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea och Portugal.

Jag har alltså suttit i den svenska stolen kl 9-18 varje dag i två veckors tid och lyssnat på dessa granskningar och gjort anföranden där vi framfört vad den svenska regeringen tycker om MR-situationen i respektive land. (Om ni vill se och höra hur man talar i FN kan ni titta på webbcasten, via MR-kontorets webbsida: www.ohchr.org)

 Eftersom det är så långa sessioner kan det ibland vara tröttsamt, men det är samtidigt väldigt lärorikt att få lyssna till de presentationer ministrar och andra regeringsföreträdare håller. De svarar även på frågor från oss delegater, så man lär sig onekligen mycket om kulturen och samhällsformen i varje land.  Det var nu sista gången som jag ansvarade för en UPR-runda.

Hittills har FN:s MR-råd granskat 96 länder. För svensk del har jag ensam ansvarat för 40 av dem och det är nu dags att lämna över stafettpinnen till andra kollegor. Det var bara med anledning av det svenska ordförandeskapet i EU som jag ryckte in i Genève, och om ett par veckor är vi inte längre ordförande, så det har nu blivit dags att förbereda en flytt igen…  

Gissa vart det bär hän denna gång!

- Sverige försvarar NGOs

Just nu pågår höstsessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu när Sverige är ordförande i EU innebär det att vi talar å alla 27 ländernas vägnar och håller i alla samordningsmöten i syfte att få fram gemensamma positioner i alla små delfrågor.  Vi är uppe i FN-byggnaden 08.00-22.00 varje dag. Har därför inte haft tid att blogga.

Den här veckan satt jag i plenum under tre dagar och fick då tillfälle att gå in i debatten och tala vid flera tillfällen. För det mesta läser man upp tal som man själv skrivit på förhand, men i torsdags hände något oväntat. När det var de enskilda organisationernas (s.k. NGOs) tur att tala, blev de plötsligt avbrutna av Egypten, som inte ville att de skulle få tala om de brott mot mänskliga rättigheter som förekommit i Jemen. Egypten avbröt gång på gång och till sist var jag tvungen att ge mig in i debatten för att försvara NGOerna mot Egyptens försök att tysta dem. De som var i salen hade suttit där i åtta timmar och lyssnat på färdigskrivna tal, så de tyckte nog att det äntligen blev lite spännande i debatten.

T.o.m så spännande att NZZ (Neue Zürcher Zeitung) skrev om detta i helgens skriftliga utgåva. …och jag som inte hade en aning om att det fanns journalister i rummet!

- EU-samråd

Termen “EU-samråd” är alla regeringstjänstemän bekanta med. Sedan 1995, när Sverige gick med i EU, blir vi regelbundet inbjudna till samråd, dvs. koordineringsmöten med övriga EU-länder. Det sker samråd på de allra flesta av de 100 svenska utlandsmyndigheter som finns i världen, både på ambassader, generalkonsulat och på representationer. När nu Sverige har ordförandeskapet i EU, är det vi som bjuder in kollegorna och sitter ordförande.  

Förra veckan satt jag ordförande i ett EU-möte på jobbet och naturligtvis försökte vi visa en modern bild av Sverige. Vi bjöd på svensk ”fika” i ljusblåa billiga IKEA-muggar med gula kakor som matchade den fina EU09-loggan.

- På spåret

     

Nu har startskottet för ordförandeskapet gått! Det kommer att bli otroligt hektiskt under de kommande sex månaderna så den enda chansen att våga planera ett par veckors semester är att ta den nu, innan de flesta EU- och FN-processerna hinner dra igång på allvar. Passade därför på att åka en snabbtur till Sverige för att hälsa på familj och vänner.

Resan har gått från Geneve-(flyg) Kopenhamn (tåg, färja)- Helsingborg (tåg)- Hässleholm och just nu sitter jag på ett X2000-tåg på väg upp till Stockholm. En sån tur att vi numera har väskor med hjul på, för annars hade det blivit flera kilometers bärande… Ett så underbart landskap man passerar! Sommarsverige ter sig verkligen vackert för oss besökande utlandssvenskar.

Visar några bilder från tåget för er ”På spåret”-fantaster som vill försöka gissa exakt vilken stad vi just passerar…

- Sverige deltar i Sundance filmfestival

Den mest kända och kändistäta filmfestivalen i USA har just avslutats; Robert Redfords Sundance, som hålls varje år i januari i en skidort, Park City, utanför Salt Lake City i Utah. Det är svårt att få en film uttagen där, men för svensk del kom Jens Jonssons film Pingpong-kungen i år med som tävlandes i kategorin World Cinema Competition. Jens, som hittills varit mest känd för sina kortfilmer lyckades väl i sin långfilmsdebut och vann i kategorin – grattis! Vi anordnade i samarbete med Svenska Filminstitutet och BOB Film en svensk mottagning i Sundance för att marknadsföra det svenska bidraget. Även Jens själv och hans medarbetare Hans Gunnarsson närvarade. En annan svensk, Johan Renck (i Sverige även känd som Stakka Bo) fanns också med på ett hörn i Sundance eftersom han varit med i produktionen av en amerikansk film, Downloading Nancy. Johans film blev emellertid inte lika väl mottagen av den kritiska filmfestivalspubliken.

Sundance är känd i filmindustrikretsar för att vara en mötesplats där det nätverkas och där de tillresta från Los Angeles, New York och andra delar av världen får tillfälle att träffas under relativt avspända former. Filmpremiärerna avslutas ofta med en mottagning eller fest med skådespelarna. Även andra, t.ex. Paris Hilton, Sarah Jessica Parker och Snoop Dogg, anordnade i år stora påkostade fester i hopp om att attrahera de mest inflytelserika i branschen. 50 cent spelade en kväll och köerna ringlade längs med den lilla huvudgatan i Park City.

 Själv sprang jag bara på en amerikansk kändis, Colin Farrell, på efterfesten till hans nya film ”In Bruges”. Nu var det förstås inte Colin, utan de andra nya kontakterna som gjordes i minglet som var viktiga för vår del. Återstår att se om de kan leda till några kommande investeringar och samarbetsprojekt med svenska filmmakare. Det finns tusentals duktiga skådepelare och regissörer i Hollywood, så man kan förstå att det inte faller sig naturligt för dem att i första hand anlita personal som bor på andra sidan jordklotet… En svensk skådespelare ringde mig för en månad sedan från Stockholm och berättade att hon hade fått erbjudande om att provspela (s.k. audition) för en amerikansk film, men det blev inte av eftersom deras första fråga var: ”- So, can you come in tomorrow morning?” 

- Eliason Award

I lördags arrangerade svensk-amerikanska handelskammaren  i Los Angeles (SACC-GLA) en stor galamiddag för att hylla årets mottagare av Eliason-priset; Tomas Jegéus, vice-president på Fox International. Tomas familj hade rest från Sverige till Los Angeles för att delta vid utdelningen. Priset utdelas årligen till en person som aktivt bidragit till att stärka relationen mellan USA och Sverige och i Tomas fall var det ingen tvekan om saken, då han bidragit till att flera svenska filmproduktioner fått finansiering av Fox och att företaget i allt större utsträckning börjat intressera sig för att arbeta med Sverige och svenskar. Priset överlämnades av den svenska generalkonsuln i Los Angeles, Nina Ersman. Detta följdes av ett personligt och proffsigt tacktal av pristagaren, som väckte allas beundran.  

För maten svarade Conny Anderson, som är en de främsta svenska kockarna i Los Angeles, tidigare chefskock på bl.a. Four Seasons och där utdelningsceremonin hölls på Beverly Wilshire Hotel (dvs. hotellet där Pretty Woman spelades in, på hörnet till Rodeo Drive.) Runar Sögaard var kvällens konferencier. Han uppmanade alla att lägga bud i den s.k. silent auction som samtidigt pågick. Silent auction är ett vanligt förekommande fenomen i USA och det bidrar till att finansiera olika sorters verksamhet, i det här fallet handelskammarens.

De senaste årens Eliason-pristagare har varit Kent Berg och Maud Adams. 

Grattis, Tomas, till utmärkelsen!

- Veckans besök

Den här veckan har vi haft två delegationer på besök från Sverige.  Försvarsberedningen, under ledning av Göran Lennmarker, mellanlandade i Los Angeles på sin väg från Asien till Washington. Vi passade på att ge dem ett program i syfte att delge den syn man har i västra USA på  försvars- och säkerhetsfrågor. Vi började med en förmiddag på tankesmedjan RAND, där experter och forskare talade om Asien, Ryssland och länken mellan USA och Europa. Därefter hade vi bett FBI och en representant från Sheriffen komma upp till våra kontorslokaler, trots att det där f.n. snarare ser ut som en byggarbetsplats. Sheriffens representant tycktes inte vara avskräckt av röran. Han berättade om krisberedskap och hur man tacklar hotet från naturkatastrofer, såsom jordbävningar och bränder. FBI-agenten beskrev vad man gör för att komma till bukt med organiserad brottslighet och en direktör från hamnen talade därefter om säkerhetsaspekter i Los Angeles hamn, som är en av världens största.

I slutet av veckan kom ett par personer från Svenska Institutet (Si) på besök för att diskutera kommande samarbete och projekt nästa år i Los Angeles. I torsdags stod vi gemensamt värdar för en mottagning i samband med filmfestivalen AFI, där Ingmar Bergmans film Skammen visades. Max von Sydow, som var med i filmen i yngre upplaga, fanns på plats på biografen. På fredagskvällen avslutade vi Si:s besök med att göra en liten mottagning hemma hos mig för de personer som besökarna inte haft tid att träffa i annan form under de två dagarna.

- Washington och Paris

   Det har varit en intensiv vecka med mycket resande. Vi var kallade till Washington DC för ett arbetsmöte för alla som arbetar med att marknadföra Sverige i USA, Kanada och Mexiko. Om ni har möjlighet att åka till Washington får ni inte missa ett titt på det nya House of Sweden. Bl.a den svenska ambassaden ligger däri och byggnaden har stora utrymmen för utställningar och olika evenemang.

  Efter arbetsveckan i Washington åkte jag privat över helgen till Paris. Jag bodde där tidigare och det känns fortfarande som hemma, men vissa saker har verkligen förändrats de senaste åren. Jag förvånades över att rugby blivit så stort. Den helgen hölls matchen mellan Frankrike och England och hela Paris stod i hög förväntan. Jag kunde med nöd och näppe hitta ett ledigt hotellrum och under den kvällen då matchen utspelade sig var det sorgestämning ute på stan.  Jag behöver väl knappast förklara att fransmännen förlorade…?  Rugby var ett betydligt större samtalsämne bland mina vänner än exempelvis strejken eller president Sarkozys skilsmässa. Tala om Rugby-feber!

- Timbuktu i L.A.

 Igår kväll samlades många Sverigevänner på rockklubben Roxy på Sunset Boulevard. WeSC, med grundaren Greger Hagelin i spetsen bjöd in till en kväll med Timbuktu och andra svenska artister på scen. Malmöitiska och engelska i en salig blandning kännetecknade kvällen, som gick under namnet ”The Swedish Entourage” 

- Hänt i Veckan

 Under veckan som gick noterades många intressanta händelser i Los Angeles. I onsdags blev vi bjudna av The Consular Press Organization att lyssna till ett intressant föredrag av Kevin Sites. Kevin var tidigare journalist på NBC, där han bl a rapporterade från krigets Irak. Numera har han gått över till Yahoo, där han får visa sin journalistik och sin egen bild av de konflikthärdar där han varit. En intressant diskussion om medias nya förutsättningar och möjligheter följde efter Kevins presentation.

 Efter en lång dags arbete på kontoret, gick vi i går kväll till en mottagning för Näringsutskottet som är på rundresa i USA. Delegationen leds av Thomas Östros (s) och består av representanter från alla politiska partier. Huvudtemat under dagarna i Kalifornien var miljö- och energifrågor. På kvällen talade jag mest med en representant från ett amerikanskt gasbolag som förklarade hur man genom att använda plaströr försöker tillse att gasledningar inte ska gå sönder vid jordbävningar. Naturgas är f.n.  den största energikällan i Kalifornien, men samtalet gick naturligtvis även in på hur Kalifornien har approcherat de möjligheter som finns med andra energialternativ. För något år sedan upprättades ett bilateralt samarbete mellan Sverige och Kalifornien, vari vi bl.a. fokuserar på biogas. Kanske inte just vad man brukar stå och prata om sent en fredagskväll, men det var trevligt att ha gruppen här och de verkade vara nöjda med sitt besök i Los Angeles.

 Senare samma kväll träffade jag en grupp svenskar som är i stan m.a.a. framtidsmässan ”NextFest”, som just nu pågår på Convention Center i downtown, Los Angeles. Jag var där under torsdagen och fick en visning av Googles nya programvara som gör det möjligt att zooma in stjärnor och stjärnbilder. Google lanserade också en tävling där deltagarna sporras att bli den förste att placera en kamera på månen. Det svenska deltagandet märktes tydligt på mässan där bl.a. Interaktiva Institutets Brainball och den digitala klätterväggen Digiwall lockade många nyfikna besökare. Digiwall står just nu utställd på House of Sweden i Washington med anledning av deras barntema ”Children First”. Nextfest-mässans organisatörer siktade på att försöka få ca 70 000 besökare, en siffra som memorerades av de svenskar som överväger att bjuda in och övertala NextFest-arrangörerna att förlägga mässan till Stockholm år 2010.

- WESC Fall Release Party

Inte bara Odd Molly och H&M har anordnat evenemang som lockat stor Los Angeles-publik. Även Greger Hagelins WESC bjuder ibland in till modevisning i butiken på Robertson Blvd. Den här kvällen var det mer än bara kläder vi fick se smakprov på. WESC har nu även utformat hörlurar som passar väl in i skateboard-stuket och vi väntar med spänning på att få se vad WESC kommer att designa härnäst…

.

- Svensk musikexport – will we remain on the turntables?

Enligt statistiken är Sverige världens femte största musikexportör, vilket är imponerande med en så liten befolkning. men samtidigt är femteplaceringen en nedgång från att tidigare ha varit nummer tre i ordningen efter USA och UK. Andra länder, inte minst våra nordiska grannar, börjar komma ikapp det svenska musikundret. Uppgiften ska naturligtvis tas med en nypa salt då statistik beror på hur man mäter, när man mäter och vem man jämför med, men det är ändå intressant att veta hur vi ligger till. Svensk musikexport uppgår till ca 6-7 miljarder SEK, och när man räknar in musikbranschens andra delar och de arbetstillfällen som finns inom branschen förstår man hur viktigt det är att Sverige kan behålla sin position internationellt. Utöver de rent ekonomiska aspekterna är det naturligtvis också av värde ur ett kreativt och kulturellt perspektiv, vilket är svårare att mäta i pengar.

Jag var i Guatemala för en vecka sedan och förvånades över hur ofta jag hörde ABBA när jag klev in i affärer och på kaféer. Ännu mer förvånad blev jag över att varken guatemalanerna (ja, det heter faktiskt så enligt SAOL) eller de två amerikanskorna som jag bodde med visste att ABBA var från Sverige. Den ena tjejen, som var 20 år gammal, hade aldrig hört talas om gruppen.(!) Vi står inför ett generationsskifte och det påverkar marknadsföringen av svensk musikexport till utlandet. Om man ska marknadsföra något som svenskt, brukar man först ta reda på vad målgruppen redan vet om Sverige; Vet de överhuvudtaget var Sverige ligger? Vad associerar de till när man säger Sverige? Vi brukar kalla det för ”Sverigebilden” och ju mer positiv den är, desto större är chansen att även den nya produkten/artisten/svensken får ett positivt bemötande. För den nya generationen, som inte känner till ABBA, måste vi alltså hitta andra exempel som bevisar för dem att Sverige är ett land med en internationellt gångbar musikindustri. Ace of Base blev räddningen i min diskussion med amerikanskan. Inte ens The Hives, The Ark eller Roxette kände hon till, men efter att jag sjungit ”I saw the Sign” och ”Listen to my Heart” sken hon upp igenkännande. Det är alltså inte bara artisterna vi har att vara stolta över, utan låtarna är en produkt i sig. Vi vet ju att stora amerikanska artister såsom Madonna och Britney Spears fått sina hitlåtar komponerade av svenska låtskrivare och att man numera marknadför svenska s.k singer/songwriters är ingen slump. Det märks också i siffrorna för royalty-inkomster där det går relativt bra för Sverige i en internationell jämförelse.

I samarbete med Export Music Sweden (ExMS) arrangerade vi i våras ett seminarium om svensk musikexport. Representanter från musikbranschen diskuterade då vad som krävs för att slå igenom, problem och möjligheter med musikdistribution via nätet, myspace-effekter, de lagliga aspekterna med rättigheter och relationerna mellan skivbolagen och de enskilda artisterna, m.m. Det blev en intressant diskussion för både de svenskar och amerikaner som deltog.

På kontoret håller vi just på att ordna det praktiska inför ett evenemang om ett par veckor, där två svenska grupper (Kamera och The Perishers) ska direktsändas i amerikansk radio. Många svenska grupper/artister kommer hit för spelningar på diverse trendiga uteställen. I går uppträdde svenska KOOP på en jazzklubb och det kommer ständigt in nya mail om vilka svenska grupper och artister som är på väg till L.A.. Efter att Peter, Björn and John spelat i stan gav jag deras CD till DJn på Privilege (nattklubben där många kändisar skådats) och samma kväll fick gästerna dansa till den välkända vissel-låten. När jag såg mig om i lokalen den där kvällen kunde jag inte låta bli att undra: ”-Är det någon här inne som vet att de just nu dansar till musik från Sverige…?”